Roland Käll är systemföreträdare för pansarvärnsvapen inom Försvarsmakten. Han ger en kort historik till hur vapnet har tagits fram:
– 1999 började Försvarsmakten titta på den här typen av robot. Det hela är ett samarbetsprojekt med Storbritannien och när britterna år 2003 bestämde sig för att anskaffa vapnet beslutade även Sverige att gå vidare.
Vapnet anskaffas i syfte att ge varje grupp med strid som huvuduppgift förmåga att bekämpa stridsvagn. Pansarvärnsroboten är ett vapen med mycket hög verkan i olika fordon och det är det första vapen inom Försvarsmakten som kan nyttjas fullt ut i bebyggelse eftersom vapnet kan avfyras i begränsat utrymme – minsta skjutavstånd är ynka 20 m.
Roboten är ett engångsvapen som används och sedan slängs direkt, ett så kallat "fire and forget"-vapen
Fakta:
Vikt: 12,5 kg
Längd: 1016 mm
Skjutavstånd: 20 - 400 m
Maxhastighet: 275 m/s
Skjuttid (400m): ca 2 sekunder
Flygbanehöjd (valbar):
OTA = Toppattack, ca 1 m över robotbana
DA = Direktattack, i linje med robotbana
Armeringssträcka (valbar): 20 m eller 100 m
Verkansprincip: RSV III, 90o-nedåt