När morgonen gryr syns silhuetten av HMS Sundsvall någon sjömil från Härnösands brygga. Tillsammans söker de bägge korvetterna efter den saknade ubåten som i övningsmomentet spelas av HMS Gotland. De två signalflaggorna Filip och Rudolf som hissats skvallrar om att det är Härnösand som leder operationen.
Fullt fokus på sökandet
Sökandet sker med hjälp av sonar som kan lokalisera bottenekon av till exempel en sjunken ubåt, ungefär på samma sätt som en radar. Korvetten Härnösand är utrustad med bland annat en skrovfast sonar och en släpsonar, den gula ”fisken”, som bogseras efter fartyget på valfritt djup. Bägge sköts från stridsledningscentralen nere i fartyget där det nu är full aktivitet.
‒ Eftersom fartygets huvuduppgift just nu är sökandet efter en ubåt har vi bemannat upp vår funktion rejält så vi kan ha så många system tillgängliga som möjligt, säger ubåtsjaktofficer Paula Hultzén-Banck.
Till sin hjälp har hon både sonarbefäl och ubåtsjaktmatroser, och det är trångt framför de skärmar i stridsledningscentralen som vikts åt ubåtsjakt.
‒ Systemen fungerar som de ska, säger ubåtsjaktmatros Johan Håkansson och tittar upp från sin skärm. Vi har förutsättningarna att lyckas, nu gäller det bara att hitta den.
Med hjälp av de sökmetoder och ingångsvärden som finns, fattas beslut om var man ska leta. Men det är inte enkelt eftersom ubåten kan ha färdats ganska långt efter sin senaste positionsangivelse.
‒ Vi letar efter en ubåt som fått problem någonstans och det är ett stort område att söka av, konstaterar sonarbefälet Oskar Wildt-Persson.
Signalering till ubåten
En bit in på morgonen rapporterar Sundsvall en möjlig kontakt och ger sig av för att undersöka. Men det visar sig vara falskt alarm och snart är korvetten tillbaka för att fortsätta ”krattandet” av botten tillsammans med Härnösand.
Plötsligt hörs en ganska kraftig smäll. Det är ubåtsjaktofficeren Paula Hultzén-Banck som beslutat sig för att använda så kallade undervattenständare med regelbundna intervaller. Det rör sig om små signaltändare som kastas från signalbryggan och som smäller på ett inställt djup för att signalera till en havererad ubåt att ”Vi letar efter dig, ange rök för att visa din position”.
Det är utkikarna som står för kastande, och de spanar också efter spår av en havererad ubåt, i form av vrakdelar, bojar och olja på vattnet. Men uppe på bryggan har även manöverofficeren Tobias Pettersson en viktig roll i letandet. Han håller koll på den navigatoriska säkerheten samtidigt som han följer anvisningarna från ubåtsjaktofficeren i hur denna vill bedriva sökandet.
‒ Det handlar om ett samspel oss emellan, och ibland måste man hitta en kompromiss i färdvägen då det som idag ofta är mycket civil trafik i området, säger Tobias Pettersson.
Morgonen går över i förmiddag men fortfarande inga spår efter ubåten. Vid lunchtid får Härnösand så besked om att ett flygplan från Kustbevakningen har observerat olja i vattnet runt fyren Nidingen. De två korvetterna byter kurs, ökar farten och är snart på plats. Plötsligt syns ett periskop och en stund senare klyver Gotland vattenytan.
‒ Att leta efter en saknad ubåt som vi misstänker ligger skadad på botten är extremt tidskrävande och en utmanande uppgift. Nu förflyttar vi oss nordvart mot Göteborg för att ägna oss åt det huvudsakliga temat för övningen, att öva sjöfartsskydd så att den nation som kränker våra transporter in och ut ur de stora hamnarna i Göteborgsområdet upphör med det, säger han.