Torsdagen den 10 september klockan 21.58, hemma på Björkbyvägen
Micael Bydén väntade på ett besked.
Ett samtal vars innebörd gjorde honom för¬väntansfull och lite spänd.
Då ringde det på mobilen.
Dolt nummer.
"Nu är det klart. Du har fått jobbet. Regeringen har utsett dig till nästa överbefälhavare", sa en röst på utpräglat dalmål.
– Det var ett kort samtal från statsrådet. Jag visste att det skulle komma ett samtal under tors¬dagskvällen, men jag trodde det skulle komma tidigare. Så när det inte skedde, så tänkte jag att "det blev nog inte jag", säger Micael Bydén.
Men så blev det.
Och när han lagt på, stod hustrun Anita och tittade på honom.
– Vad det första var som jag sa till henne? "Nu är det klart!". Vi hade inte diskuterat det så mycket i förväg, men det är klart att jag pratat med familjen om att det skulle kunna bli såhär och att det skulle få konsekvenser för familjen.
Där och då – mitt i glädjen över beskedet – började familjen Bydén-Carlman också diskutera alla praktiska saker som det nya jobbet innebar: Ska vi bo kvar? Ska vi flytta? Vem ska pendla? och så vidare.
– Från att ha varit mycket diffust blev det väldigt konkret där alla funderade på vad det skulle innebära för familjen.
Inte rädd för Ryssland
Samma dag som Micael Bydén får det där telefonsamtalet, meddelar den officiella talespersonen för ryska utrikesdepartementet Maria Zakharova att "ett svenskt medlemskap i Nato kommer få försvars- och utrikespolitiska konsekvenser som innebär nödvändiga åtgärder från rysk sida".
Utrikesminister Margot Wallström kallade därför upp den ryske ambassadören för att upplysa för ambassadören att Sverige är "en självständig stat som självständigt beslutar om säkerhetspolitik och säkerhetspolitiska val".
Att säga att de säkerhetspolitiska relationerna mellan Sverige och Ryssland varit bättre är ingen överdrift. Därför är relationen till Ryssland en av de första frågor som Micael Bydén får vid presskonferensen dagen efter. Svaret blir rubrik i många tidningar: "Ryssland skrämmer inte".
Och Micael Bydén är inte rädd för Ryssland.
Det ska ingen i Försvarsmakten vara, anser ÖB.
– Nej, vi ska inte vara rädda för Ryssland. Men vi ska noga och intensivt följa vad Ryssland gör, hela tiden. De har proklamerat en försvarsreform och den följer de närmast till punkt och pricka. Den innebär mer resurser till gångtider och materielsystem, de klarar av mycket mer avancerade övningar i dag än bara för några år sedan. Och vi ska följa den utvecklingen från vår sida. För mig är det mer en komplexititet kring vad nästa steg kan vara, efter annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina. Utmaningen är att förstå varför de handlar som de gör och att kunna läsa nästa drag från deras sida. På och över Östersjön vänder vi oss mot ett provokativt ryskt uppträdande som är svårt att förstå och inte kan accepteras. Och vi har tydligt signalerat att "det här gillas inte".
Måndagen den 28 september klockan 13.03, på tjänsterummet
– Jag hade ju knappt varit utanför kommungränsen och nu fick jag göra värnplikten ett år tidigare, den 1 juli 1982, på kungliga femte pluton på KA 4 i Göteborg. Det var ju så häftigt att plötsligt få träffa ett femtiotal andra 19-20-åringar som gjort så mycket, de hade varit utbytesstudenter och studerat. Det var inspirerande för mig.
Micael Bydén lutar sig tillbaka i fåtöljen och det är tydligt hur han minns sin första tid i Försvars¬makten med värme. Den var början på en militär karriär som varat i över 30 år: Från minör på minutläggare på KA 5 i Härnösand till tio år på F 21 i Luleå som Viggenpilot. En decemberdag 1989 när han landat upptäcks ett hål i den ena vingens framkant och det luktar terpentin – ett otvetydigt tecken på att flyghöjden varit i talltoppshöjd för pilot Bydén.
– Det är inget jag är stolt över. Lyckligtvis jobbade jag i ett icke-dömande system, där jag tilläts lära mig av mina misstag. Det är en stor skillnad mellan att göra misstag och att medvetet bryta mot regler. Det tolererades inte, varken då eller nu. Försvarsmakten ska vara en organisation där vi medarbetare inte går runt och är oroliga för att göra misstag, en rädd organisation presterar dåligt. Vi måste tillåta våra medarbetare att ta initiativ och då uppstår ibland misstag. Det viktiga är att vi har system för att ta hand om de misstag som begås.
Karriären fortsatte med tre år som attaché i Washington D.C, chef för Flygvapnets flygskola och Helikopterflottiljen samt stabschef för Regional Command North vid Isaf i Afghanistan, för att nämna några befattningar.
Vad har varit roligast hittills?
– Hela det här yrket har tagit mig med storm, att få vara en del av något större och dagligen få jobba med så många kompetenta människor. Se¬dan har jag alltid varit nöjd på alla nivåer. Jag har egentligen aldrig sett mig själv på nästa steg.
Ge Jante foten
När nye ÖB presenterades av försvarsminister Peter Hultqvist den 11 september, höll Micael Bydén ett kort anförande. En mening i talet var "självklar stolthet och framåtanda", en mening som han upprepat sedan dess.
Vad är självklar stolthet och framåtanda för dig?
– För mig finns det två sidor av myntet, där den ena sidan syns för mycket. I media står det ofta om våra brister, vad som saknas, att Försvarsmakten knappt har någon operativ förmåga. Det finns en risk att vi ser på oss själva på ett sätt som inte stämmer.
Micael Bydén blir extra tydlig på rösten.
– Försvarsmaktens personal oavsett var du tittar, är i grunden mer välutbildad än tidigare. De är bättre övade och tränade, många medarbetare har erfarenhet av skarp verksamhet i den svåraste av miljöer. Vi har varit i strid i Afghanistan, vi bygger upp en camp mitt i den maliska öknen, vi har genomfört insatser i Adenviken och över Libyen. Vi kan det här. Den kompetens och det kunnande För¬svarsmakten har i dag är unikt. Och det måste fler av oss och andra känna. Oavsett om du är militär eller civil, kvinna eller man i Försvarsmakten så har vi otroligt mycket att vara stolta över. Berätta själv¬säkert för grannen var du jobbar. Gå ut i samhället i uniform och visa det, säger han med emfas.
– Fastna inte i bristerna. Vi har ett enormt drag i verksamheten givet omvärldsutvecklingen, vi är efterfrågande och försvarsfrågan är mer aktuell än på många år. När allmänheten pratar om Försvars¬makten och vill se mer av oss, måste vi berätta vilka vi är och vad vi kan.
Det innebär också att vi måste göra upp med Jante, enligt Micael Bydén.
– När vi är ute på internationella insatser och möter andra nationaliteter, är det tydligt att vår förmåga står sig även i jämförelse med de bästa. Låt oss vara lite osvenska och säga det även här hemma.
Skarp verksamhet i Sverige
Trots en närmast unik försvarsöverenskommelse, där tio miljarder kronor extra skjuts till Försvarsmakten under de kommande fem åren, finns det kritiker som hävdar att det tillskottet inte räcker.
– Det räcker inte till den ambitionen som Försvarsmakten föreslog, men det räcker för att uppfylla uppdraget i inriktningsbeslutet. Kom ihåg att vi fått ett substantiellt tillskott, nu gäller det att gilla läget och leverera mer militär effekt. Förutom grundplattans delar kommer tillskottet betyda att marinens fartyg kan få mer personal och därmed öka sin operativa förmåga, Hemvärnet utrustas med granatkastare, vi uppgraderar stridsvagnar och stridsfordon för att nämna några saker, säger Micael Bydén.
– Samtidigt måste vi givetvis hålla ögonen på omvärldsutvecklingen och vad den betyder för vår försvarsförmåga, också på sikt. Det skärpta läget har kommit för att stanna en tid, det bör vi räkna med. Det råder ingen tvekan om att Försvarsmakten står inför tuffa utmaningar framöver.
Personalförsörjningssystemet är ett annat område som behöver studeras, menar han.
– I grunden har det nya systemet fungerat rätt väl. Det ger oss ett bra utgångsläge för att attrahera och rekrytera rätt kvinnor och män. Försvarsmakten utbildar väldigt kompetent personal som är efterfrågad på arbetsmarknaden. Vår främsta utmaning är att behålla dem längre än vad vi gör nu. Tidigare var skarpa insatser i utlandet en sak som lockade. De fortsätter, men med dagens omvärldsläge har vi skarp verksam¬het i Sverige varenda dag. Jag tror att det viktiga är att det du gör som individ måste kännas och ses som betydelsefullt, vilket det är i dag.
Torsdagen den 1 oktober klockan 14.02, Karlbergs slottsgård
Höstsolens strålar reflekteras i livkompaniets hjälmar, musikkårens mässingsinstrument men också i den gyllene marskalkstaven som tillhör överbefälhavaren.
– Det finns inget annat arbete i Sverige som går att jämföra med att vara överbefälhavare. Att vara ÖB är att uppbära ett mycket stort och avgörande förtroende från Sveriges regering. Ytterst ska överbefälhavaren ha förmåga att ta de nödvändiga beslut som krävs för att värna Sveriges integritet, suveränitet och frihet. Det handlar om försvaret av det demokratiska samhället Sverige, säger försvarsminister Peter Hultqvist i sitt tal.
Försvarsmakten är dessutom en enrådsmyndighet, där ÖB fattar beslut på myndighetens vägnar och ensam bär ansvaret.
Vad förväntar du dig av Försvarsmaktens personal?
– Jag har höga förväntningar och krav på mig själv, liksom på alla chefer. Vi måste vara de goda exemplen inom organisationen. Jag har höga krav på hela Försvarsmaktens personal, för det finns stora förväntningar på oss externt.
Några ur den personalen mötte den nytillträdde ÖB direkt efter överlämningsceremonin: kadetterna från den 222:a kursen på Karlberg.
– De är en del av vår framtid. Därför är det här så viktigt för mig, att få träffa dem. Målet är att så småningom träffa så många av Försvarsmaktens personal som möjligt, säger ÖB Micael Bydén.
Samarbeten skapar stabilitet
I över 200 år har Sverige inte haft krig, vilket är världsrekord. Orsakerna till en så lång tid av fred diskuteras gärna av historiker, politiker och tyckare – men de flesta torde vara överens om att säkerhetspolitiska samarbeten lägger grunden för en säker tillvaro.
– Under många år har vi byggt vår säkerhetspolitik på samarbeten. Försvarsmakten har medverkat i EU-ledda insatser i Tchad och Aden¬viken samt medverkar i dagsläget i EUTM i Mali och Somalia. Vi jobbar nära Nato med insatsen i Afghanistan som ett bra exempel. Och nu senast deltar vi i FN:s fredsbevarande insats i Mali.
Därmed har Sverige byggt upp en bredd av samarbetsparters, där Försvarsmakten är en militärt relevant partner. ÖB Micael Bydén betonar att Försvarsmakten i olika konkreta fall kan jobba med vem som helst, både när det gäller att ge och ta emot stöd.
– Det ger oss också bättre förutsättningar för de fördjupade försvarspolitiska samarbeten vi nu utvecklar i närområdet, i synnerhet med de nordiska och baltiska länderna.
Måndagen den 12 oktober klockan 14.44, på tjänsterummet
Rummet är inrett med otvetydiga tecken på att det är en flygare som huserar här, på en bok¬hylla står ett litet plåtplan och en tavla föreställer en rote J-29.
Hur har de tolv första dagarna som ÖB varit?
– Jag är fortfarande överväldigad över det stöd och de gratulationer som jag fått, både av människor som jag känner och främlingar. Ibland känns det en smula overkligt men det sjunker samtidigt in när jag inser hur omfattade den här positionen är. Förväntningarna är höga och konstigt vore annat, men jag känner mig trygg tack vare de människor jag har runt mig och hela Försvarsmakten.
Vad ligger fokus på nu och den kommande närmsta tiden?
– Första och främst, att få ihop planen för att kunna genomföra inriktningsbeslutet. Här gäller det att leverera enligt order och det gäller oss alla. Sedan kommer jag tillbringa mycket tid med att sätta mig in i de frågor som ankommer en överbefälhavare, innan jag i slutet av november samlar en rad höga chefer för att veta var vi står och hur vi kommer framåt. Efter det ska jag börja besöka förbanden och träffa medarbetarna. Om begreppet "Handla i chefens anda" ska fungera, så måste de så klart veta hur deras högste chef tänker.
En blick in i framtiden – och i historien
Den 30 september 2021 lär det serveras ärtsoppa och pannkakor på samtliga av Försvarsmaktens lunchrestauranger. Samma torsdag löper också anställningen som överbefälhavare ut för Micael Bydén.
Var befinner sig Försvarsmakten då?
– Vi är en försvarsmakt med större självförtroende, Försvarsmakten är en naturligare del av det svenska samhället och vi har ett större förtroende hos invånarna än vad vi kan mäta oss till idag. Vi är på anslagen väg, vår operativa förmåga är högre och vi har blivit en modernare Försvarsmakt som gör mer och bättre insatser, tillsammans med andra nationella och internationella partners. Och omvärlden hyser fortsatt respekt för oss, säger Micael Bydén.
Till sist, en 30 år gammal historia.Då var det inte alls lika vanligt som i dag att man lämnade sin vapengren för en annan. Alltså finns det en berättelse om hur och varför Micael Bydén kom att lämna marinen för flygvapnet. Den unge fänriken hade sökt som helikopterpilot i marinen, men inte fått något svar från Testcentrum. Det visade sig att de inte hade mottagit någon ansökan – allt på grund av att fänrikens fartygschef hade "glömt att skicka in ansökan", i ett illa dolt försök att behålla den unge fänriken ombord.
Fänriken kontaktade då igen Testcentrum för att förklara omständigheterna, men fick beskedet att det var försent: "Marinflygets uttagning det året var redan full. Men, det fanns plats veckan efter till flygvapnets pilotuttagningar"...
– Den här historien blir bättre och bättre med åren, säger ÖB Micael Bydén med ett skratt.
– Men så här var det. Samma höst som jag blev yrkesofficer sökte jag linjevägen helikopterpilot inom marinflyget. Vid sidan skickade jag också in ansökan till stridspilot. Anledningen till att jag skickade in två ansökningar var att jag då kanske i alla fall skulle få göra ett test. Min fartygschef godkände ansökan till marinflyget, men däremot slog det stopp hos regementschefen. Det rådde personalbrist på KA 5 och att släppa iväg unga yrkesofficerare till andra delar av Försvarsmakten var inte aktuellt.
− Jag åkte i alla fall ned till Stockholm och gjorde testerna för flygvapnet. Och blev antagen.
Så precis innan jul 1985 gick jag in till regementschefen.
"Överste, fänrik Bydén anmäler sig. Jag vill bara meddela att jag slutar min tjänstgöring här, jag ska genomföra flygutbildning i flygvapnet."
– Jaha, du har aldrig funderat på att utbilda dig till pilot inom marinflyget? svarade översten.
Då undrade jag om han drev med mig och skulle testa mig, så jag svarade "Med all respekt överste, så fick jag ju inte det".
– Nej, just det... Lycka till! löd överstens svar.
Ungefär 50 000 kolleger i Försvarsmakten önskar ÖB Micael Bydén detsamma.
Fotnot: Artikeln har tidigare publicerats i Försvarets forum, nummer 5, 2015.