Men först, försvarsminister Peter Hultqvist, varför är Sverige med på Cold Response?
− Dels är det en säkerhetspolitisk signal, att vi kan samarbeta med många andra länder, att svensk försvarsmakt lever i en internationell miljö. Men det scenariot också handlar om, är hur vi hanterar de eventuella kriser som kan uppstå i vårt närområde och i den miljö vi så att säga finns i. Och särskilt är det intressant med vinterförmågan, att den övas här. Sen är det ju det här med brigadformatet, det är viktigt att den kompetensen byggs upp i Försvarsmakten ordentligt igen. Att vi här samverkar med de andra länderna, det tycker jag också är väsentligt, det ligger också i linje med riksdagens beslut.
Ok, Thomas Bjerregaard, hur har det gått på övningen hittills?
− Det har gått bra för oss! Om vi tittar på de utbildningsmål vi hade med oss hit, vad vi ville öva och den utveckling som skett på bataljonen, framför allt bland chefer, så har det varit väldigt bra. Sen uppstår det naturligtvis friktioner, och krigets dimma gör att man inte alltid har koll på allting, med det är ju det som är tjusningen och utmaningen med en sådan här övning. Man måste anpassa och fatta nya beslut och agera på den info man har. Så det är ju som det ska vara det också. Men det kan ju från en utomstående betraktare anses vara förvirrande, och ibland även för oss insatta, men det är ju det som är glädjen med det hela. Ta som exempel, vi står norr om Grong och plötsligt får vi reda på att vårt trosskompani har blivit angripen av två helikoptrar och då blir det någonting att hantera. Jag har fått ett halvt kompani bortskjutet! Det var ju ingenting jag hade tänkt syssla med just nu på förmiddagen. Jag har ju mitt fokus riktat söderut mot fienden, men nu har jag ju ett halvt kompani bortskjutet norrut och då får man ju liksom omprioritera, hur ska vi lösa uppgiften nu? Det är ju charmen med det här kaoset.
Vi såg just två helikoptrar på väg söderut.
− Då kan ni ju hälsa dem att det var fördjävligt det de gjorde! Hahaha! Det var två amerikanska Cobra som gjorde det.
Hur många granater ungefär har ni skjutit så här långt i övningen med era Archerpjäser?
− En guesstimate är att vi i runda slängar har skjutit 2500 granater.
Har ni slagit ut någon fiende?
− Redan första dagen när vi öppnade eld med samtliga pjäser, och tömde magasinen, fick vi utslag på den fientliga loggbasen med såväl drivmedels- som ammunitionsfordon och sen sker rapportering fortlöpande med det vi kallar battle damage assessment, BDA. Där har vi också fått utslag på stridsfordon, eftersom vi skjuter granaten Bonus som kan slå mot hårda mål, men även mot fientligt artilleri. Till exempel i natt så betalade vi igen efter att vi fick en pjäs skadad igår av fientligt artilleri. Vi sköt bort två av deras, så det blev pay back med ränta!
Har ni fått några skador på er personal?
− Spelat har vi haft skador på soldater och befäl, bland annat i den beskjutning som drabbade oss igår. Och nu har vi ju ett masskadeutfall – två amerikanska attackhelikoptrar mot vår sårbaraste enhet. Den striden förlorade vi med råge.
Hur går det med sambandet med andra förband?
− Lite utmaningar är det ju naturligtvis. Men då gör vi ju så att då flyttar vi på oss så att vi får samband. Det blir lite dimma i kriget, men det är som sagt tjusningen med detta, det är på riktigt så att säga. Man går inte tvärs över korridoren i en lokal i Enköping och snackar upp sig utan det krävs lite förtänksamhet.
Vilka är era största utmaningar?
− Jag skulle inte säga att det är utmaningar. Men det är egentligen att hushålla med resurser i så fall, så att vi inte tömmer oss själva, varken på ammunition, mat, sömn, chefer. Alltså, ledarskap är också en resurs man ska hushålla med, chefer behöver också sova. Ser till att resurserna är jämnt fördelade och inte tar slut någonstans. Det är väl den största utmaningen, men det ingår alltid.
Vad har ni lärt er hittills under övningen?
− Att vi har glömt mycket! Nej, men det är ju länge sedan vi övade i så här stor skala och för mig är det första gången på många, många år sedan jag övade fullskaligt i brigads ram. Med rätt antal förband och förbandsvolymer, och då är det ändå inte fullt uppfyllt. Här får vi röra oss på ett annat sätt. Vi är inte så låsta av nattbestämmelser och sånt och är inte hänvisade till skjutfält eller liknande. Så länge inte områdena är rödmarkerade på kartan får vi använda dem. Och då passar vi på att jobba som vi skulle ha gjort i ett skarpt läge. Och när man har de här volymerna, de här avstånden och man har de här motståndarna. Då får man fram friktioner och utmaningar som är svårare. Ja, vi kan ju förutse dem hemma, men då är de spelade. Man får en helt annan situation när det är rätt antal förband, rätt ytor, och man har en stor handlingsfrihet att agera och manövrera. Så det har varit väldigt mycket tillämpad övning, situationen uppstår, man får fatta ett beslut och sen agera, och då får vi agera. Vi får gå dit, vi får gruppera på den där åkern, eller vid det huset. Man behöver inte krångla till det. Det har varit fantastiskt bra.
Hur är relationen till lokalbefolkningen?
− Fantastiskt bra! Vi står just nu i en sandgrop där vi har samverkat med ägaren, och bara han får driva sin verksamhet så är vi mer än välkomna. Så vi står tillsammans med civil pågående verksamhet. Vi kommer att gruppera senare idag vid en gård där vi har samverkat med gårdsinnehavaren och han är hemvärnsman och hans enda krav är att vi ska gruppera på en viss plats, det vill säga vi ska stå precis framför hans hus så att han ser en pjäs hela tiden, så det är fantastiskt bra! De flesta, om inte alla, är väldigt positiva till försvaret i Norge. De kommer fram och pratar. Vi gjorde faktiskt en så kallad hearts and minds i söndags. Vi körde in alla pjäser till Namsos och så sa jag till dem, ställ upp, bjud in folk, låt dem komma fram och klämma och känna. Men det bakomliggande syftet var att låta fiendens spaning tro att det var där vi skulle vara, haha!
Någon ytterligare reflektion?
− Vi tycker det här är jättekul, och jag ser en fantastisk utveckling för mina officerare och soldater! De växer med uppgiften och de får uppleva det de borde få göra.
Återhämtning
I morgon lördag väntar en efterlängtad återhämtning för styrkorna i övningen, med tid för vila och materiell översyn. Därefter vänder striderna, och den svenskledda brigaden, markerad med de röda kryssen, har backat klart. Nu väntar några dagars intensiv framryckning och i stället får den blå sidan i övningen träna fördröjning och tillbakadragning.