Sinoe gummiplantage ligger ett par mil från kuststaden Greenville. Greenville är en lite sömning småstad som en gång i tiden var under brittiskt beskydd. Vägarna är breda och välbehållna och husen visar på en tydlig europeisk arkitektur.
För att komma in i gummiplantagen måste den svenska styrkan köra sex timmar rakt ut i djungeln. Vägen in i plantagen är smal och krokig. På vissa ställen har den förvandlats till lervälling och hemmasnickrade broar leder vägen vidare över de många vattendragen.
Det svenska mekskyttekompaniets uppdrag är att ta sig in i gummiplantagen, lära känna människorna, vägarna och gummihandeln så mycket som möjligt. Dagen innan har hela den svenska styrkan strålat samman på en patrullbas utanför Greenville. De flesta kom i den huvudstyrka som kört i kolonn i tre dagar men tre bandvagnar lyftes med helikopter direkt från Monrovia.
Vid 10-tiden på morgonen hälsar plutonerna Charlie och Delta på den etiopiske vaktpost som vaktar infarten till plantagen och en sex timmar lång resa tar sin början. Vägen är dålig och det dröjer inte länge förrän en av de sex Gelenderwagen kör fast i leran. Som tur är finns fyra bandvagnar på plats och när bilen dragits upp ur gyttjan fortsätter färden in i plantagen.
Sinoe gummiplantage är en av de plantager som den liberianska regeringen försöker ta kontroll över. FN har tidigare haft mycket svårt att röra sig fritt inne i plantagen då boende i området har plockat bort brädorna från den största bron.
- Vi har tagit med oss egna brädor som vi kan använda för att ta oss över, om det skulle behövas, säger samverkansofficer Magnus Ögärd.
När kolonnen väl kommer fram till bron över Sinoe River ligger några få brädlappar kvar. De boende har även skarvat med metallbitar och halva stockar. Sakta men säkert kör fordonen över floden och när alla är över på andra sidan kan de äntligen andas ut. Nu är de inne i plantagens hjärta.
Dagarna som kommer grupperar plutonerna i omgångar inne i plantagen. De följer alla vägar de hittar och pratar med både gummiarbetare och föreståndare. Att visa att FN kan ta sig till alla platser i Liberia, oavsett hur otillgängliga, är viktigt.
- Vi har varit på platser i plantagen där det aldrig visat sig en FN-soldat tidigare, säger kompanichef Jan-Erik Olsson.
Men soldaterna hinner också tvätta av den värsta smutsen i det salta havet, spela fotboll med barnen och njuta av att det för första gången på många dagar äntligen har slutat regna.