Inget skapar så mycket ångest som hinderbanan i militär femkamp. Hela laget berättar om nervositeten dagen innan, hur kroppen förbereder sig på den kommande plågan. Ändå är det hinderbanan som de minns mest efter en tävling.
- Man måste våga kötta på hinderbanan. Femkamp är så skiftande, inför skyttet ska man vara fokuserad, på hinderbanan är det fysisk urladdning som gäller och sedan ska man fokusera igen vid hindersimningen och handgranatkastningen, berättar Mia Strömberg som är utbildare JAS 39 Gripen på militärhögskolan i Halmstad.
Ångest
Även David Nilsson berättar om ångesten inför hinderbanan.
- Hela loppet kändes bra, men man vet att mjölksyran ska slå till någon gång. Nu kom den efter landningen vid stegen när det var 100 meter kvar. Jag jobbar hela tiden på att flytta fram den gränsen och tycker att jag har lyckats ganska bra, säger David Nilsson från Helikopterflottiljen.
Det är annars i skytte som David brukar plocka mest poäng, en gren som inledde femkampen på måndagen. En annan av svenskarna vid tisdagens hinderbana var Nicklas Fredriksson från K3 som gör sitt sista mästerskap som femkampare.
- Jag blev värvad av en kollega på K3 för tolv år sedan och blev snabbt medryckt i gänget. Utmaningen är det som lockar, ser jag något jag vill förbättra så gör jag det och i femkamp är det lätt att snabbt se resultat, säger han.
Full pott
Det finns fler svenskar som det gått bra för under militära OS. Linda Olofsson från F7 sköt full pott, det vill säga tio raka tio:r i den första rundan i pistolskyttet. På andra rundan missade hon sex poäng och fick 94.
- Jag vågade inte bryta magin från första skjutningen så jag låg kvar i samma ställning trots att jag hade ont i armen, säger hon.
Maria Winell från P7 nådde final på 100 meter bröst.
- Jag blev överraskad över att gå till final, det var verkligen roligt. De första femtio metrarna flög jag fram men se sista femton kroknade jag, säger Maria som slutade sist i finalheatet.
Carina Wrangberth