Sonarbilden togs av ett svenskt minjaktfartyg som sedan ledde in svenska enheter till ett anfall med både sjunkbomber och antiubåtsgranater, även kallade Elmagranater.
I samband med anfallet förlorades kontakten med miniubåten, explosionerna i vattnet gjorde att ubåten kunde flytta sig och inta ett nytt läge.
- Sonarbilden är ett av de tydligaste bevisen vi har på att vi har haft främmande ubåtar i svenska vatten, säger konteramiral Anders Grenstad, marininspektör som själv deltagit i många av de resultatlösa ubåtsjakterna under 1980-talet.
Inte bevis nog
Försvarets experter har kunnat räkna ut att miniubåten på sonarbilden är cirka tolv meter lång, mått som stämmer överens med miniubåtssystem som då användes av Sovjetunionen. Men det räckte inte som bevis för att peka ut kränkande nation.
Ett skäl till att det svenska försvaret hade svårt att bemästra ubåtskränkningarna var att riksdagen i 1972 års försvarsbeslut bestämde att slopa ubåtsjaktförmågan.
När sedan två konventionella ubåtar upptäcktes utanför Utö i Stockholms skärgård i september 1980 var den svenska ubåtsjaktkapaciteten låg. Under 13 dygn fälldes fem knallskott, 14 sjunkbomber och en stridsladdad antiubåtsraket. Men det nya mönstret var att ubåtarna inte lät sig skrämmas bort.
Katt och råtta
Detta mönster blev sedan ett signum under hela 80-talet – ubåtar lekte katt och råtta med det svenska försvaret. Marinofficerare stack inte under stol med att de till en början använde sig av Kajsa Warg-metoden, dvs de använde de medel som stod till buds.
Med undantag av grundstötningen med den sovjetiska U 137 i Gåsefjärden utanför Karlskrona 1981 fick den svenska allmänheten inga konkreta bevis på kränkningarna trots spektakulära jakter i bland annat Hårsfjärden, utanför Sundsvall, vid Töre samt i Stockholms, Gryts och Karlskronas skärgårdar.
- Successivt byggde vi upp vår kapacitet, men först i slutet av 80-talet hade vi en ubåtsjaktstyrka som i ett mycket begränsat område kunde utgöra ett hot för en inkräktare, säger Anders Grenstad.
Statliga utredningar
Tre olika statliga utredningar har utrett kränkningarna. 1983 års ubåtsskyddskommission som tillsattes efter händelserna i Hårsfjärden pekade ut Sovjetunionen som kränkande nation. De båda andra pekar inte ut kränkande nation, men fastslår att svenskt vatten har kränkts.
Så här skriver Rolf Ekéus i sin utredning ”Perspektiv" på ubåtsfrågan som offentliggjordes i november 2001:
”Den samlade slutsatsen är att främmande undervattensverksamhet förekommit i svenska vatten under 1980-talet och fram till 1992. Antalet säkra kränkningar under hela tjugoårsperioden är färre än tio. Därutöver finns ett trettiotal incidenter där möjligheten av kränkningar bör tas på allvar.”
Lyssna och jämför själv:
Handelsfartyg.mp3 Ubåt.mp3