Bara några veckor återstår innan Nordic Battlegroup kan sättas in någonstans i världen.
Uppmarschen har inte varit smärtfri. Bristen på materiel har uppmärksammats på flera håll i media. Personalfrågorna har också, för en gångs skull, varit rätt så synliga.
Länge var det stora hål i en del enheter. I början av hösten saknades fortfarande 400 man, en siffra som sjönk till 200 i slutet av oktober. I dag är vakanserna praktiskt taget noll. Inte sällan har dessutom diskussionen gällt om Nordic Battlegroup över huvud taget är rustad att gå in i strid — än mindre ta förluster i människoliv.
I tidningen Norrländska Socialdemo-kraten (11 okt) uttalade sig en anonym
försvarsanställd:
"Vi är inte förberedda och kommer att skicka hem soldater i liksäckar. Det är naivt och tro något annat".
Kommer inte från gatan
Personalchefen överstelöjtnant Per-Erik Laksjö har hunnit bli luttrad:
- Soldaterna i NBG kommer inte in direkt från gatan. De har gjort sin militära grundutbildning med vitsord över snittet. De har övat på plutons-, kompani- och bataljonsnivå under ett halvår. Jag är övertygad om att de soldater som sätts in i Irak av stormakterna, inte alltid har samma goda militära bakgrund.
Det går inte att ta fel på att Per-Erik Laksjö tycker att diskussionen om eventuella kommande förluster är besvärlig:
- NBG-soldaterna är övade för det värsta. Att gå ut i krig. Att spränga broar, att utstå granateld. Ibland tror jag att det finns en uppfattning om att svenska soldater i utlandsstyrkan är en slags ambassadörer, som enbart åker ut för att klappa barn och gräva brunnar. Verkligheten kan vara bra mycket tuffare än så.
- Krig är livsfarligt. Jag kan inte tänka mig att det finns en enda soldat i NBG som inte förstått den saken.
Per-Erik Laksjö och en av hans närmaste medarbetare i den sektion i NBG-högkvarteret som benämns J 1, kapten Mikael Paulsson, berättar att just svåra skadeutfall kommer att vara ämne för ännu fler spel och seminarier än de som redan hållits:
- Om någon förolyckats i ett operationsområde är bland det viktigaste hur de anhöriga tas om hand där hemma. Många av både försvarets och samhällets kuggar måste gripa i varandra för att ge det stöd och den hjälp som behövs. Också sådan samverkan övas, säger Mikael Paulsson.
Försvunna soldater
Per-Erik Laksjö fyller i:
- De riktigt stora skadeutfallen är varken vi eller samhällets resurser dimensionerade för. Ytterst är det här en fråga för den politiska ledningen, regering och riksdag, att hantera. Riskerna för svåra förluster är en sak för EU-ledningen att värdera, innan en battlegroup sätts in. Är insatsen värt ett högt pris i människoliv?
- Enstaka dödsfall har vi haft tidigare i utlandsstyrkan. Mindre erfarenhet har vi av lägen där svenska soldater försvinner eller tas till fånga. Det är något vi diskuterar med våra finska, baltiska och irländska samarbetspartners för att få en samsyn.
Ett problem av helt motsatt slag, som också kan drabba NBG och ge helt andra slag av bekymmer, är just motsatsen. Att inget händer över huvud taget. Att NBG-soldaterna går kvar hemma på sina regementen, utan att ha varit insatta någonstans.
Mikael Paulsson:
- Vi kommer då säkert att drabbas av ett och annat avhopp, det ingår i kalkylen. Just den här frågan, hur vi ska hålla motivation och stridsvärde uppe i längden om NBG inte blir insatt, är en sak som diskuteras dagligen.
Behärskar modern materiel
En annan kritisk punkt som framförts på tidningarnas ledar- och debattsidor är att Sverige sätter in de yngsta soldaterna någonsin i de möjligen svåraste militära uppgifterna någonsin. Personalchef Per-Erik Laksjö kommenterar:
-Det stämmer inte. Snittåldern är 26 år. Den skiljer sig inte från andra internationella insatser inom den svenska utlandsstyrkan. Det som skiljer, är att bara ungefär en fjärdedel har tidigare militär utlandserfarenhet.
- Rätt snart stod det klart att idealet var att soldaterna gjort sin grundutbildning inom tre, kanske fyra år, så att de är utbildade på modern materiel. Bristen på utlandsrutin vägs upp av att ingen tidigare svensk insatsstyrka har haft så lång tid på sig för samövning. Sex månader, plus en eventuell tid i vänteläge efter nyår, är mer än dubbelt mot någon föregångare.
Kan åka ut senare
Per-Erik Laksjö menar att det också finns en annan poäng med att rekrytera män och kvinnor som inte gjort någon mission tidigare:
- Om vi fortsätter att gå runt enbart på de stora värnpliktskullarna, har vi snart förbrukat själva basen för rekryteringen. Nu få vi ett stort antal kompletteringsutbildade soldater som kan åka ut senare – även om NBG inte skulle användas.
Text: Sven-Åke Haglund