Att få följa ett militärt förband under en längre tid är inte det lättaste. Först gäller det att få tillstånd från ledningen – sedan förtroende från soldaterna. Dessutom fick journalisterna gå utbildning för att säkert kunna röra sig på övningar och för att, om det var möjligt, kunna få följa med förbandet, som på tio dagar skulle kunna sättas in var som helst i världen. När soldaterna blev insatta skickades tre plutoner till Kosovo och en pluton till Afghanistan.
– Jag ville ge en avslappnad, mer rättvis bild av soldater. Är man bara där en kort stund vill de gärna visa upp sig, skjuta och se tuffa ut. Det gjorde soldaterna nu också. Men det tog slut. Jag blev en av dem. När vi kom ner till Kosovo blev vi varmt välkomnade. De slängde upp tältsängar och en av dem sa "Ni är ju som en i plutonen", säger Bonny.
Fortfarande kritisk
Samtidigt är han noggrann med att poängtera att han är journalist.
– Jag ville behålla min kritiska syn, inte bli polare för mycket. Jag har inte arrangerat något, och det finns inga bilder jag låtit bli att ta.
Två saker minns han särskilt från året med soldaterna.
– En sak stör mig väldigt, och det är att vi aldrig mötte soldaterna i Afghanistan. Någon på hög nivå sa nej, och det fanns säkert skäl till det. Men senare fick vi höra att ett tv-team fått komma dit under den tiden, men inte vi. Då blev jag förbannad.
Lika glad blir han när han tänker på en lång, regnig natt i Kosovo, där han följde med på en fordonskontroll där bilar och personer söktes.
– Då kunde jag plåta obehindrat, tack vare att jag lagt all grund och fått soldaternas förtroende.
Mer än lumparhistorier
Vernissagebesökarna Patrik Pettersson och Caroline Andersson tittar nyfiket på bilderna.
– Jag har aldrig gjort lumpen, så det är spännande att få lite insikt i hur det går till. Dessutom vet jag en som är med i NBG, säger Patrik och fortsätter:
– Annars är armén främmande för mig. Jag har mest bar fått höra lumparhistorier.
– Och då får man sällan höra den seriösa sidan. Den ser man här, säger Caroline.
En annan av vernissagebesökarna, Anders Olsson, har själv gjort utlandstjänst. Han har varit i både Bosnien och Kosovo.
– Jag börjar frysa och blir blöt om fötterna med en gång när jag ser det här, känner hur leran bygger upp platåskor under kängorna.
Han tycker att bilderna ger en rättvis bild av vardagen för en soldat.
– När folk frågar hur det är att ha varit utomlands, då är det de här bilderna jag skulle vilja visa. För det finns inget enkelt svar att ge. Fotografen har verkligen fått med vardagen, att det går väldigt långsamt ibland. Ibland är det roligt, ibland är det tråkigt. Ibland händer det jättemycket, ibland ingenting.
Blir du sugen att åka ut igen när du ser bilderna?
– Det är man ju alltid! Jag gillar det livet, att man sover, äter, gör sitt jobb. Och att det är så bra gemenskap. Alla känner alla och alla hjälps åt.
Utställningen visas på Galleri Kontrast och pågår till och med 27 januari.
Anja Edvardsson, P 7