Övning inför oviss framtid

22 januari 2008 kl: 12.57
Senast uppdaterad: 13 juni 2013 kl: 11.37
Arkiverad nyhet

Den regnblandade snön kommer in vågrätt från havet på Tåme skjutfält någon mil norr om Skellefteå. Vitklädda NBG-soldater sliter med att få stödbenen till den 103 kilo tunga kulsprutan fast i underlaget.

12,7 millimeters kulspruta är inga problem att hantera för Niklas Johansson och parkamraten Oskar Sedvall, när väl stödbenen till det 103 kilo tunga vapnet kommit på plats. Foto: Henrik Haglund, Försvarets bildbyrå

- Ånej, än har jag inte fått nog, säger Niklas Johansson, hemmahörande på Gotland men sedan ett drygt halvår bodensare med säng och skåp på I 19.
- Blir det inte insats för NBG kommer jag omedelbart att söka till någon av utlandsmissionerna. Utbildningen är helt enkelt överraskande bra, och självklart måste jag få känna på att pröva det jag kan också i en annan verklighet.

Närskyddsplutonen
Niklas tillhör NBG:s trosskompani, närmare bestämt närskyddsplutonen. Parkamrat är Oskar Sedvall, Östervåla:
- Egentligen ska vi inte släpa runt med kulsprutan. Den ska vara monterad på pansarbilen Galten, men det är ett fel på tornkransen som håller på att fixas av tillverkaren.

"Obegränsade moment"
Skjutinstruktör på Tåme-fältet är plutonchefen Johan Larsson, även han till vardags hemmahörande på I 19:
- Att vi fortsätter att öva i väntan på något som vi inte vet om det kommer ser varken jag eller soldaterna som ett problem. Åtminstone inte hittills. Ett trosskompani ska i princip klara allt, så det finns till synes obegränsade moment att öva på.

Sven-Åke Haglund