Livet på ett provinskontor – Del 2

Följ med PO Sari-Pul på möten och samverkan i del två av reportaget ”Livet på ett provinskontor”.

Ramin, Janne, Jyrki, Harri och Jari på väg till polisstationen med gåvor från Finland. Foto: Fredrik Bojerud, FS14

Två viktiga möten

Snöovädret hade bedarrat och det var hög tid att återuppta de viktiga samverkansmötena inom provinsen Sari-Pul. Två större möten var inplanerade för dagen. Ett med biträdande distriktsguvernören samt ett med chefen för kriminalpolisen i provinsen.

 

Massor av soffor

Provinsguvernörens kontor var typiskt afghanskt.  Att, som i Sverige, ha särskilda mötesrum (sammanträdesrum) är ovanligt. Afghanska chefers kontor är som regel inredda med ett stort skrivbord längst in i rummet. Resten av rummet består av soffor längs väggarna med soffbord, ofta gjorda av glas, framför. På dessa bord serverades som vanligt afghanskt te, som regel med godis, nötter, torkade ärter och små russin som tilltugg.

 

Hård vinter – hårda villkor

På mötet avhandlades bland annat de konsekvenser som den hårda vintern hade på människor och boskap. Mats lovade att vidarebefordra information om drabbade byar till andra enheter inom ISAF men underströk att det finns afghanska myndigheter som båda har ansvar och resurser att bistå provinserna.  PO:t har själva ytterst små resurser att hjälpa till med annat än att vidarebefordra begäran om hjälp och stöd till det svenska PRT-högkvarteret i Mazar-i-Sharif som i sin tur har lite bättre möjligheter att hjälpa till och in många fall samordna katastrofhjälp inom de fyra provinser som svensk och finsk trupp verkar i.

 

Fattig stad

På vägen tillbaka från mötet passade man på att göra en fordonspatrull genom de centrala delarna av Sari-Pul.  Att Sari-Pul anses vara den fattigaste av de fyra provinshuvudstäder som svensk trupp verkar i märktes inte minst på affärer och byggnader. Det var påtagligt att den hårda vintern hade tömt en del affärer på varor och att nya varor hade haft svårt att hitta fram till staden.

 

CSI Sari-Pul

Dagens andra möte var på polisstationen och det var ett samarbete mellan PO:ts svenske militärpolis Janne, till vardags polis i Göteborg och några finska kriminaltekniker som höll på att utbilda den afghanska polisen i brottsplatsundersökning och kriminalteknik. Just denna dag skulle man leverera en mängd utrustning som donerats från Finland. Utrustning som skulle hjälpa den afghanska polisen att bättre och effektivare kunna utreda brott i framtiden.

 

Stolta poliser – Hand i hand

Det var till synes stolta och glada afghanska poliser som började lasta in de finska gåvorna i sitt nya arbetsrum.  Även de två finska polistränarna Jyrki och Harri såg rätt nöjda ut. Militärpolisen Janne passade på att ta en bild tillsammans med kriminalpolischefen – afghaner älskar att få fotografier på sig själva. På väg ut till platsen där bilden skulle tas tog den store kriminalchefen den ännu större militärpolisen i handen och släppte den inte förens efter att bilderna var klara. Det var en klart ovan syn för en svensk att se två stora tuffa karlar gå hand i hand inne på polisstationen.

 

Tecken på stor vänskap

I många andra länder, däribland Afghanistan, är detta ett tecken på mycket god vänskap. Detta kände givetvis polisen Janne till och han fann sig genast i situationen. Efter ytterligare en kort patrull genom staden var det dag att sätta sig och skriva rapporter till högkvarteret på Camp Northern Lights i Mazar-i-Sharif. Ibland kunde rapportskrivandet ta lika lång tid som själva mötet, men det är onekligen en viktig del av jobbet – att dela med sig av den information man har fått till övriga enheter inom ISAF.

 

Godisparty

Efter en gemensam måltid kallade PO chefen till godisparty i sitt mötesrum – en tradition som syftade till att samla personalen på PO:t och ha lite trevligt ihop. Så dagen avslutades med att större delen av PO:t satt tillsammans och berättade historier för varandra och åt godis. Vad nästa dag skulle bjuda på hade man en ganska klar uppfattning om, men eftersom detta är Afghanistan – där vad som helst kan hända, när som helst - var man samtidigt beredd på att ändra planen efter läget. Eller som någon har skrivit på en av väggarna på PO:t: - Välkommen till Afghanistan, det blir aldrig som man tänkt sig.

 

Men det var morgondagens problem. Just där och just då, med en chokladbit i munnen smaskade en av soldaterna med ett leende fram en perfekt sammanfattning av sinnesstämningen för stunden: - Det är hårt i missionen!

 

Text och bild: Kapten Fredrik Bojerud

Press- och informationsofficer FS14