En intervju med överbefälhavare Håkan Syrén vandrar lätt över stora fält – via de politiska beslut som styr verksamheten till värnpliktens vara eller inte vara, över materielinköp, utslitna fordon i Afghanistan, Nordic battlegroup (NBG) till hemvärn och engagemanget i folkhemmet.
Försvarets verksamhet är komplicerad, och gör det inte precis lättare att förklara styrningen av ekonomin, varför saker och ting måste kosta pengar, eller när det gäller att ge en bild av hur liten del av försvarsanslaget som försvaret självt kan styra över. Håkan Syrén är snabb att bemöta de påståenden som förekommit i media den sista tiden om kraftiga underskott i försvarsekonomin.
– Vi har inte slarvat bort en enda krona, det finns inga svarta hål i budgeten – men det kostar faktiskt mer pengar att ha soldater i Afghanistan, i Kosovo och Tchad jämfört med en värnpliktsarmé i viloläge … som möjligen kallades in en gång vart tionde år för ett repmöte.
Just det här, kostnaderna för att ha ett insatt insatsförsvar istället för ett förrådsställt invasionsförsvar, är en återkommande punkt i överbefälhavarens argumentation – inte sällan med adress landets försvarspolitiker.
– Tänk bara på en sådan sak som våra fordon. Tidigare köpte vi nya sådana, körde dem 150 mil och ställde bilar och vagnar i våra mobförråd. Efter 30 år tog vi ut dem för skrotning.
– Ett fordon i Afghanistan kan ta slut efter ett enda år och ett par tusen mil körda mil på ibland obefintliga vägar. Det här är fråga om en helt annan materielomsättning och ett helt annat materielunderhåll än det vi hade tidigare. Också sådant kostar stora pengar.
Mest ansträngda år
Syrén tillstår att 2008 kommer att bli ett av försvarets mest ansträngda år efter andra världskriget. Att det krävs stora ingrepp i ekonomin för att det hela ska fungera:
– För bara ett år sedan hade vi 900 soldater med utlandskontrakt. Idag har vi 3 000 som antingen är insatta i internationella operationer eller väntar på att ge sig iväg med kort varsel.
Håkan Syrén vore inte Håkan Syrén om han inte först byggde en plattform för sitt resonemang:
– Det är lätt att glömma vad riksdagens senaste försvarsbeslut innebar. 2004 beslutades att en tredjedel av alla verksamhetsställen skulle bort, en fjärdedel av personalen, tre miljarder skäras ner per år, men ändå med ett kraftigt internationellt engagemang som uppgift.
”…går inte längre”
– Jag måste vara tydlig … det här går inte längre. Att driva verksamheten i samma kvalitet och kvantitet, eller till och med i ökad omfattning, med allt mindre pengar … är en omöjlighet. Vi väntar på klara besked från politikerna om vilka uppgifter försvaret ska ägna sig åt, och till vilket pris. Detta i perspektivet 2010 och framåt.
– När det gällande försvarsbeslutet fattades var det inte någon som ens visste vad en battlegroup är, hur stor den måste vara … gissningen låg runt 1500 man mot dagens 2 850 … hur den skulle utrustas, rekryteras, utbildas och transporteras till en annan världsdel, alla bepansrade fordon… Vi har levererat, inom vår budget.
Det finns både ledarskribenter och personer i din närhet som menar att NBG ändå tillåtits gå på löpande räkning med höga kostnader till följd. Hur kommentar du ett sådant påstående?
– Jag ställer definitivt inte upp på resonemanget om löpande räkning. Sanningen är att ingen någonsin har kunnat säga vad slutnotan kan bli för NBG. Vi har hela tiden brutit ny mark. Målsättningen, vad en battlegroup ska klara, har däremot varit tydlig: Kraftfull, flexibel, avskräckande … och inga egna förluster.
– Om det varit så att NBG fått gå över alla ramar, då hade knappast Försvarsmaktens bokslut för 2007 slutat på plus minus noll. Att trolla är inte någon egenskap vi kan tillskriva oss.
”…kraftfullt ifrågasättande”
En mycket stor del av överbefälhavarens dag handlar just om Nordic battlegroup. Engagemanget i den här frågan är inte att ta miste på:
– Kritiken har väl knappast gällt att vi gör för mycket med NBG. Det har snarare varit ett kraftfullt ifrågasättande; är soldaterna tillräckligt utbildade, kan ni verkligen ta sådana här risker, var är helikoptrarna, räcker sjukvården, duger uniformerna, är inte nivån alldeles för lågt satt?
– Nu när Nordic battlegroup är certifierad och godkänd, en militär enhet av absolut världsklass, och vi känner oss stolta kommer så motfrågan: Varför har ni gjort så mycket, hade det inte räckt med något mindre, varför ska det behöva kosta de här summorna...?
Inte skattebetalarna
ÖB Håkan Syrén fortsätter att berätta om ekonomin både för NBG och Försvarsmakten i stort - och erkänner att han är bekymrad:
– Beskrivningen runt Försvarsmaktens ekonomiska läge är inte rättvis. Vi har gjort det vi blivit tillsagda. 2008 blir vårt mest ansträngda år, ja, men det drabbar inte skattebetalarna. Jag har visat att det hela går att klara inom försvarsanslaget, om och när vi får politikernas tillåtelse att flytta 850 miljoner från kontot för materielinköp till själva driften.
– Jag är mycket väl medveten om att det här är en kortsiktig lösning. Att köpa mindre materiel för att betala kontraktssoldaternas löner, utbildning, resor och mat är att inteckna framtiden. Så kan vi inte hålla på. Därför behöver vi ett snabbt och klart besked, i form av höstens försvarsbeslut, hur det blir efter 2009.
Slopad värnplikt lösningen?
För bara några månader sedan föreslog ÖB att värnplikten ska avskaffas i fredstid, att Sverige ska ha ett stående försvar på 6 800 soldater och 11 000 officerare.
Är det ett sådant besked du väntar på – att inte längre utbilda breda skaror värnpliktiga utan ett färre antal kontraktsanställa soldater?
– Ja, men vi kan ändå inte kasta pliktlagen över bord. Ingen kan säga något om framtiden och alla vindar kan vända. Det kan bli nödvändigt att mobilisera många människor i lägen som vi inte ser idag.
– Min önskan är att alla unga män och kvinnor ska mönstra för bästa möjliga urval. Idag är en tredjedel av dem som genomgår militär utbildning, villiga att skriva på ett kontrakt för utlandstjänst. Ett mycket bra resultat, men jag vill att det antalet ska bli ännu högre. Längre än så kan jag inte gå i resonemanget just nu, förutom att jag vill ha ett större inslag av frivillighet än idag. Det finns en pågående pliktutredning som jag inte vill föregripa.
Besvikna ungdomar
Ungefär 7 000 värnpliktiga ryckte in till grundutbildning i månadsskiftet januari/februari. De möttes av besked om att tjänstgöringen kommer att kortas från elva till tio månader, att majoriteten av stridsvagnarna blir stående i garage, att stridsfordonen ska användas så litet som möjligt, inställd slutövning … kort sagt, lumpen blir inte vad som många ungdomar hade tänkt sig.
Att göra unga människor besvikna, är det verkligen nödvändigt?
– Alla förändringar i den här riktningen gör ont. Vi är delvis systemets fångar. Det är lång tid mellan mönstring och inryckning, och mycket kan hända på vägen som gör att vi måste ändra både utbildning och uttagning.
– Efter insatta utlandsförband och förband i beredskap, är värnpliktsutbildningen ändå den mest prioriterade verksamheten. Läget ställer stora krav på våra befäl som på kortare tid ska göra soldaterna fullt valbara till utlandsstyrkan, och då har vi ändå nått ett högt mål.
Den nationella insatsstyrkan drabbas också av den åtdragna svångremmen med ännu färre övningar som följd. Är inte hemvärnet rätt billigt redan?
– Jo, det här smärtar. Verkligen. Men tyvärr är fakta det vi pratat om tidigare, en kall matematik som skär genom verksamheten. Att vi aktivt använder våra insatsstyrkor, inklusive materiel, kostar 1,5 miljarder mer per år. Som nämnts räknar vi med att få flytta 850 miljoner från materielkontot, men det återstår ändå en hel del att hämta in under 2008.
Fjärdedelen borta
I en debattartikel i Svenska Dagbladet (9/2) säger den förre försvarsministern och talmannen Björn von Sydow, att försvarets kostnader i fasta priser har sjunkit med tio miljarder sedan år 2000 – vilket förenklat motsvarar en fjärdedel av hela försvarsbudgeten.
– Dessvärre helt rätt, samtidigt som vi måste komma ihåg att Försvarsmakten ska göra ännu mer på det internationella planet, ha ännu fler soldater och officerare i aktiv tjänst än tidigare.
Nya nedläggningar?
Våra kvarvarande regementen sägs ha en kapacitet att utbilda 15 000 soldater. För att hitta så stora årskullar får man gå tio år tillbaka i tiden. Under 2000-talet har det i snitt handlat om bara drygt hälften så många soldater.
Med ett nytt försvarsbeslut i höst och ett förväntat slut på den allmänna värnplikten, tycks en ny nedläggningsvåg vara hotande nära. Kanske rent av oundviklig?
– Frågan är för tidigt väckt. Omställningen till en insatsberedd organisation från ett försvar som skulle möta en invasion vid gränsen, pågår fortfarande. Se bara på flygvapnet där vi har halverat antalet JAS Gripen på tre år, från 204 till 100 plan.
– Jag överblickar varken den politiska försvarsberedningen eller vad pliktutredningen kommer fram till. Går vi över till kontraktsanställda soldater behöver vi nog våra regementen. Då duger det inte längre med 16-mannalogement, det är helt klart.
Fotnot: Pliktutredningen som ÖB nämner, tillsattes av regeringen den 6 december 2007. Den parlamentariska kommittén ska föreslå lagändringar och övriga åtgärder för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal (värnpliktiga) som idag tjänstgör enligt lagen om total-försvarsplikt. Frågan om även kvinnor ska omfattas av en omarbetad plikt-lag, och under vilka omständigheter pliktsystemet bör tas i bruk, ingår också i upp-draget. Kommittén ska vara klar med sitt betänkande den 1 februari 2009. Ordförande är Anders Svärd (c). Ledamöter: Ulrica Carlsson (c), Marianne Eriksson (v), Peter Jonsson (s). Nina Larsson (fp), Else-Marie Lindgren (kd), Rolf K Nilsson (m) och Peter Rådberg (mp).
Text: Sven-Åke Haglund