– Jag tror det är bra för honom att göra lumpen. Det är en så skön känsla, att han får utbilda sig till soldat i ett land i frihet, säger Sehada, som ursprungligen kommer från Montenegro.
Tillsammans med cirka 2 000 andra anhöriga hade hon kommit för att titta på ceremonin vid Södra skånska regementet P 7, som är en gammal tradition. Tidigare kallades den för "Krigsmans erinran".
Högtidlig stund
Inramat av fanvakt, musik av Lunds hemvärnsmusikkår och överste Jan Pålssons tal blev det en högtidlig stund, där soldaterna efter några månaders värnplikt blev påminda om vad det innebär att vara soldat.
Men för många anhöriga var det trots allt timmarna efteråt som var det viktiga, timmar när de värnpliktiga hade möjlighet att visa vad de bor, vilka prylar de har och ytterligare förklara vad de gör om dagarna.
Nya lakan
Inne på ett logement på sjätte kompaniet kunde till exempel Lasse Svensson, pappa till Christoffer, konstatera att sonen minsann har orangea lakan - själv hade han blårutiga (jodå, de finns kvar, men det finns orangea också) när han gjorde lumpen på I 17 i Uddevalla.
– Hela stilen är densamma, det har inte förändrats någonting. Jag känner igen hur det ser ut, snacket på luckan, kompisandan. Det här är något man kan prata om hela livet, säger han.
Fast riktigt sant är det inte, att allt är som förr. Det noterar i alla fall lillasyster Carolinn.
– Jag trodde bara att det var killar som fick göra lumpen. Men jag blir lite sugen att göra lumpen - faktiskt - nu när jag ser att det finns tjejer här, säger hon.