Då var det dags att säga farväl till provinsen Darfur efter över 13 månaders tjänstgöring under UNMIS/Darfur (United Nations Mission In Sudan) och senare UNAMID (United Nations African Union Mission In Darfur). Vad kommer man då ihåg från en sådan här svår mission?
En viktig händelse var övergången till en helt ny mission, UNAMID, i "halvtid" av min mission den 1 januari 2008, med alla de administrativa och byråkratiska problem som det innebär.
Svåra förhållanden och knappa resurser
Det jag också kommer ihåg är missionens omfattande diskussioner med den sudanesiska regeringen. I de missioner som jag har tjänstgjort i tidigare så har det varit annorlunda. FN (Förenta Nationerna) har tagit befälet och utsett en högre FN-tjänsteman att leda landet till dess att man uppnått stabilitet och demokratiska val har kunnat hållas. I andra fall har regeringen i landet begärt FN:s hjälp med konfliktlösning och då stått till förfogande med det som FN behövt.
Så är det inte i Darfur. Hybridmissionen från FN och AU är välkommen, men måste följa den sudanesiska regeringens regler och bestämmelser. Det kan ibland skapa onödiga konflikter som fordrar tid och resurser från det hjälparbete som missionen är tillsatt för att utföra.
Diskussionerna och konflikterna har begränsat möjligheterna att föra in trupper i provinsen, vilket inneburit att hjälpstyrkan har begränsats till vad omvärlden uttryckligen har krävt. En annan bidragande faktor är att de afrikanska länder som anmält intresse att sända trupp har saknat utrustning anpassad till de yttre omständigheterna i området. Den utrustning som krävs är sådan som klarar av ett extremt klimat: temperaturer från 45 grader upp till 58 grader mitt på dagen, hårda sandstormar och under fyra till fem månader mycket hårt regn så gott som 24 timmar om dygnet.
Den förra missionen från 2004 som hette AMIS (African Mission In Sudan) och var sponsrad av donatorer från hela världen, inklusive Sverige. Nu saknas donatorer, och därmed också den basala utrustning som missionen behöver.
FN ska nu ansvara för utrustningen, och det är ett stort problem att få in all denna materiel i Darfur. Regnsäsongen kommer snabbt närmare. Kapningar av transportfordon har dessutom ökat drastiskt den senaste tiden. Samtidigt kämpar man med att utföra underhåll på den utrustning som redan finns på plats.
Rebellgrupper och kriminella
Konflikten i Darfur är komplex. Det finns ännu inget påskrivet fredsavtal. Det finns olika rebellgrupper med egna agendor för provinsens framtid. När jag skriver detta har en av de största rebellgrupperna, JEM (Justice and Equality Movement), attackerat förorten Omdurman på västra sidan av Nilen i huvudstaden Khartoum under tre dagar i början av maj, med hårda strider och många dödsoffer till följd.
Det var helt oväntat att huvudstaden Khartoum skulle attackeras. Utegångsförbud infördes direkt men lättades senare till att enbart gälla under dygnets mörka timmar. Den internationella flygplatsen i Sudan har varit stängd under flera dagar.
Vidare har den regeringsunderstödda rebellgruppen Janjaweed rånat UNAMID på vapen i västra Darfur. Det skedde från hästrygg när UNAMID var på rutinpatrull för att skydda internflyktingar på väg från stridigheter i sydvästra Darfur.
Förutom de erkända rebellgrupperna i Darfur finns ett mycket stort antal kriminella grupper som sprider terror över hela provinsen. De låter sig inte styras av någonting, och kan bli det största problemet att lösa i framtiden. Grupperna består till stor del av unga individer som varit kriminella sedan 2003 då konflikten bröt ut.
De kriminella härjar fritt och har i dagsläget inte mött något direkt motstånd som fått dem att avbryta sin verksamhet, men det har förekommit åtskilliga dagliga eldstrider mellan framför allt rebellgruppen Janjaweed och de olika kriminella grupperna.
En oförutsägbar provins
Hybridmissionen UNAMID har inte haft stora dödstal. Lyckligtvis har förlusterna varit få trots de ibland kaotiska förhållanden som råder i Darfur. De gånger vi blivit involverade i stridshandlingar har vi vanligtvis varit på fel plats vid fel tidpunkt. Det är mycket svårt att förutsäga vad som ska hända i den oroliga provinsen.
Stamkrig och strider mellan rebeller och kriminella kan blossa upp på några minuter utan förvarning. Nästan alla med relation till dessa grupper är beväpnade på ett eller annat sätt. Befinner man sig mellan två stridande parter gäller det att göra en mycket snabb, taktisk förflyttning och söka skydd. Jag har varit obeväpnad under min tid i Darfur, och det är en konstig känsla när det skjuts i omgivningen och jag är utelämnad åt andra som ska försvara mig och sig själva.
Det positiva
Det är lätt hänt att man bara ser och talar om det negativa i konfliktområdet. Jag försöker att också se det positiva. Situationen för internflyktingarna i Darfur har ändrats sedan UNAMID kom till området, även om medieuppgifter kan vittna om annat. Vi har åstadkommit flera vapenvilor mellan olika stammar i de största internflyktinglägren utanför de stora städerna. Vi har fått in betydande livsmedel till internflyktinglägren och hjälporganisationerna har borrat ett litet antal brunnar för rent vatten.
Civilpolisen från UNAMID har börjat upprätta mycket tillfälliga polisstationer som kan bevaka verksamhet i och utanför internflyktinglägren. Den militära närvaron från UNAMID har ökat genom tillskott av fler patruller och eskorter av personal (framförallt internflyktingar som samlar ved för att kunna laga mat i internflyktinglägren) och fordon genom provinsen.
Bland mina starka personliga minnen från missionen finns förhandlingarna med rebellgrupperna om landområden för campbyggen. Det skedde åtskilliga gånger med olika rebellgrupper i de två stora bergskedjorna i Darfur. Det tog tid att bli accepterad, men när det väl hände och rebellerna förstod syftet med våra besök var känslan mycket positiv.
Under den här missionen har jag fått en inblick i folkets vardag som är få förunnad. Det finns en gigantisk klyfta mellan våra kulturers sätt att se på olika företeelser, men ändå kom vi till slut så nära varandra att vi kunde diskutera vardagshändelser på ett någorlunda naturligt sätt.
Jag hoppas innerligt att UNAMID kan lösa konflikten på ett bra och konstruktivt sätt och att folket i Darfur kan återfå sitt människovärde.