En bärgningsutbildning anordnades därför för reparationsplutonen som arbetar med att få upp dikes- och fastkörda fordon. De servar inte bara den svenska styrkan SWECON KS17, utan flertalet av de andra KFOR-nationerna kan räkna med hjälp från bärgningsjouren.
Under utbildningen, som leddes av Peder Gidefall, som fordonsutbilde på regementet LV6 i Halmstad, fick deltagarna testa gränserna för vad det stora bärgningsfordonet tål.
En typisk bärgning är dock av ett något lättare fordon, berättar Peter Wieslander:
– Det vanligaste är en Geländewagen, lätt personterrängbil, som gått över en svag vägkant, mycket beroende på att föraren är ovan vid de dåliga vägarna här i Kosovo.
Satt fast i pölen
”Slutövningen” gick ut på att Daniel Lexelius körde ned en pansarterrängbil 203 i en rejäl dypöl vid Camp Victorias terrängkörningsbana. Och i pölen, en grav av nästan tvåmeters gyttjeblandat vatten satt den fast. Rejält fast. Paddorna simmade malligt omkring medan pansarterrängbilen stod still.
Reparationsplutonen började förbereda bärgningen. Peter Wieslander mätte lutningen på slänten som Patrian måste bogseras uppför. Per-Olof Wedin plockade fram rejäla stålvajrar och schackel. Efter att bärgaren parkerats strategiskt, började ”dragkampen” med att få upp Patrian. Berndt Åman manövrerade bärgaren under Peter Wieslanders ledning. Stödbenen började slira, men snart stod pansarterrängbilen på torr mark igen.
– Förankringsvärdet var för lågt och trots stödbenen gled bärgaren mot objektet, förklarar Peter Wieslander.
Bra utbildning
Utbildningen fick med beröm godkänt av deltagarna.
– Den var situationsanpassad efter våra förkunskaper och de tänkbara scenarier vi kan råka ut för här nere. För några veckor sedan hade en civil betongbil gått i diket och vi fick rycka ut för att få vägen farbar igen, säger Peter Wieslander.
Han sticker inte under stol med att det är roligt med stora maskiner.
–Otroligt kul! Som ett stort Meccano med rejäla krafter och teknik som arbetar.