Förbandet förbereder sitt uttåg ur Tchad, det EU mandat som TD01F har löper ut den 31 oktober och då ska all personal och materiel tillbaks till Sverige. Och nu. efter drygt två veckors stuvning och packning ger sig äntligen den första konvojen iväg.
Veckan innan rekognoserade förbandet de olika vägalternativ och förberedde sig mentalt på den 96 mil långa resan.
– Första delen av resan gick långsamt. Jag tror vi toppade 48 km/h i nerförsbackarna. Som väl var hade det inte regnat så värst mycket vilket gjorde att vi i stort sett kunde passera wadis, vattenövergångarna obehindrat, säger Mofid, tolk i förbandet.
Trots att soldaterna varit förberedda på de dåliga vägarna och det stora antalet wadi de skulle passera var förhoppningarna att komma längre första dagen. Bakom sig hade de 13 mil och 83 mil återstod fortfarande innan de skulle vara framme vid målet . En av utmaningarna var att en civil långtradares motor började krångla efter att den kört ner hela fronten i en välfylld wadi. Konvojchefen beslöt ganska snart att alla skulle stanna för natten.
Om vattenövergångarna var det största problemet första dagen, var det byarna som stannade upp framfarten de övriga dagarna.
Oavsett vilken by konvojen körde igenom fick lastbilarna alltid någon form av motorfel och var det inget ”synligt” fel på de övriga lastbilarna så sympatiskruvade de andra lastbilschaufförerna på sina fordon.
– Det tog ett tag innan vi förstod vad det var som pågick, säger Mofid leende.
De lokalanställda lastbilschaufförerna hade släktingar de skulle hälsa på i de olika byarna. Enligt den tchadiska kulturen ”kan man bara inte” åka igenom eller förbi en by utan att hälsa på varandra, det existerar bara inte. Därmed blev det ett antal extra stopp längs med vägen som inte varit med i ursprungsplaneringen. Euforsoldaterna, ja de fick vänta tills besökstiden var till ända.
Olika kulturer
Den svenska korrektheten och tidshållningen jämfört med den tchadiska ”det tar vi i morgon" mentaliteten – upplevdes till en början som ganska påfrestande. Men efter några dagar blev sammarbetet och förståelsen för varandra bättre.
Den sista delen av resan gick betydligt snabbare. Mycket beroende på att väderförhållandena var gynsamma och att vägarna var torra och lättframkomliga, vissa delar av vägen var till och med asfalterade. Andra och tredje natten var riktigt fina och soldaterna satte upp förläggningstälten på en vacker plats och rustade sig för natten innan det blev mörkt.
– Rena lyxen, vi hade en jättefin lägerplats med toalett, duschanrättningar och en lägereld, berättar Catharina, sjuksköterska på TD01F
Konvojen som förflyttat sig genom stäpp och ökenland är nu framme i N'Djamena och en stor del av soldaterna är hemma på en välförtjänt ledighet.
– För oss som deltog i konvojen har färden blivit ett minne för livet, säger Mofid.