Albaner, serber eller romer – bland fornlämningarna i den romerska staden Ulpiana spelar etnicitet ingen roll. Ungdomarna som deltar i sommarlägret Ulpiana 2008, som arrangeras av Pristina museum har historia som gemensamt intresse.
– Min pappa är arkeolog, fast jag studerar skulptur på Pristina universitet, berättar en av deltagarna, Dukaqjin Mehmetaj.
Även om de 20 ungdomarna inte är fullfjädrade arkeologer så gör de nytta i det enorma området, där Ulpiana en gång var en blomstrande handelsstad.
– Vi hittade det här kraniet, visar Dukaqjin och viker undan en bit plast och blottar en grinande skalle.
– Fast mest intressant tycker jag är bitarna av keramiska skålar, som är vackert dekorerade.
”Skattletare”
I prydliga fyrkanter kring murarna av kyrkan och basilikan gräver och borstar ungdomarna, iklädda gula t-shirtar, efter forntida skatter.
– Det kommer besökare varje dag, från Tyskland och Frankrike, som är intresserade av vad vi håller på med. Det här betyder mycket – att se vad mina förfäder gjorde, tycker Dukaqjin.
Lägrets stora behållning är dock att det är multietniskt. Dukaqjin, som är kosovoalban, säger att i takt med att Ulpianas murar tas fram för eftervärlden, raseras ungdomarnas egna murar av fördomar mot varandra.
– Jag har lärt känna romer från Gracanica och kommer bra överens med dem.
Lär känna varandra
det tycker också Zana Hoxha som har ett brinnande intresse för arkeologi och historia.
– Innan kriget kände jag flera serber, men inte längre. Vi går inte till samma ställen. Därför är det här bra. Vi får en chans att träffas. I början var jag den enda som talade med serberna och gav dem en chans, men nu skojar vi alla med varandra.
I början av de tre veckor som sommarkursen pågår, var stämningen betydligt lugnare än nu,då skratten och skämten studsar mellan ungdomarna.
– Det var tyst. Alla grävde var sitt håll, men det blev bättre.
Sedan ett år studerar hon arkeologi i grekiska Thessaloniki, men siktar på att komma tillbaka till Kosovo i framtiden.
– Jag skulle vilja hitta en stor skatt i Ulpiana, något som skulle få stor betydelse för vårt land.
Modern teknik
Utgrävningarna av Ulpiana påbörjades 1954. Först på senare år har man, tack vare modern teknik, fått grepp om hur stor staden var, berättar arkeologen Milut Berisha som i flera år följt utgrävningen.
– Med geomagnetiska instrument har vi lyckats se strukturen under marken och kartlagt flera torn från norr till öster med 27 meters mellanrum. Och graven som kraniet hittades i tror jag inte är en individuell grav, utan en gravplats som omgärdade basilikan, tror Milut Berisha.
De fem år som sommarskoleprojektet har pågått har varit mycket givande för ungdomarna. Aurora Kastrati tror att Ulpiana i framtiden kan bli en turistattraktion i Kosovo.
– Men hela Ulpiana kan inte grävas ut på ens 500 år, det är för stort och vi hittar så mycket att vi måste gå försiktigt fram. Snart kanske man kan ha guidade visningar, men vi kommer aldrig att få veta hela Ulpianas historia.
För att underlätta ungdomarnas arbete har KFOR – däribland den svenska kontingenten SWECON – bidragit med portabla toaletter och vatten. När den högsta befälhavaren i KFOR, general Xavier Bout de Marnhac besöker utgrävningarna, är det med ett stort massmedieuppbåd i hälarna.
Fakta Ulpiana
Ulpiana är lämningarna av en romersk stad ca 15 km söder om Kosovos huvudstad Pristina, mellan Gracanica och Laplje Selo. Staden grundades på 200-talet e.Kr. och var ett handelscentrum i det som då hette Dardanien. Man tror att Ulpiana förstördes av en stor jordbävning, efter att ha vuxit och minskat i omfång ett antal gånger. När den återuppbyggdes av kejsar Justanianus på 600-talet e.Kr. döptes staden till Justiniana Secunda.