I strålande solsken och i rykande dammoln kunde alla som önskade skönja den svenska flaggan då den 25 fordon långa konvojen började rulla längs med den drygt en kilometer långa huvudgatan genom Camp Stars.
Vinkande kollegor från olika nationaliteter som ville ta ett sista farväl av de svenska soldaterna stod längs med kanten och vinkade till de förbipasserande tutande fordonen. Det är vanligt när en nation lämnar en mission för gott att låta signalhornet ljuda hela vägen ut från campområdet.
Dagen före avfärden var hektisk. De sista containrarna lastades, personalen packade sin utrustning och sist men inte minst halades den svenska flaggan för gott på det forna Camp Neptun.
– Det känns vemodigt att stå mitt i tomma intet och veta att det för bara några dagar sedan varit ”ett hem” för oss alla, säger Mattias, ställföreträdande chef för underhållspluton.
Förberedelser inför konvojering
Den som ansvarar för konvojen i avseendet planering, beställningar och genomförande är konvojchefen, John, som haft en hektisk tid fram till avfärd. Det är mycket förberedelser som ska göras innan en så pass stor operation över huvud taget kan genomföras.
– Som konvojchef är jag främst ansvarig att ta reda på så mycket jag bara kan om hur terrängen och omständigheterna ser ut från marschstart till marschmål, säger John.
Logistiken ligger som en slöja över hela konvojeringen. För att konvojen ska kunna genomföra resan måste logistiken fungera. Förutom personaltilldelning ska åtgång för bränsle, mat och vatten beräknas så det finns tillräckligt för allt och alla under hela resan.
För att inte överraskas av olika tekniska och planeringsmässiga problem längs vägen förövar förbandet konvojen. Alla system startas och körs igenom, exempelvis provas bogseringsanordningar och radiosamband för att med all säkerhet fungera när de verkligen skulle behövas.
Det som inte kan förövas är dock de inhyrda civila lastbilarna. De har sin egen lilla agenda kopplad till konvojeringen. Det svenska sättet att kontrollera och pröva utrustning före avresa är så långt ifrån det tchadiska tankesättet som det bara går. Det är en av utmaningarna som John ställs inför då konvojen rullar ut från Camp Stars. Har de tankat? Har de mat med sig? Har de funktionstestat sina fordon? Och mycket annat. Men allt detta är bara utmaningar, enligt John.
Konvojchefen kan inte förutse allt. Vissa farhågor kan han inte bortse ifrån.
– En av de största utmaningarna förutom de civila långtradarna är att få med exempelvis geländerwagen hela resan. Dessa har begräsad vadningskapacitet och eftersom infrastrukturen i form av broar, färjor med mera i anslutning till bland anant vattenövergångarna är riktigt dålig kan det bli svårt att få över fordonen, säger John.
Johns fjärde konvoj
John som varit med om alla de tidigare konvojerna känner väl till vägarna och byarna de kommer att färdas på och igenom. Han är väl förbered på de olika hinder som kan tänkas uppstå. Men, det finns självklart oförutsedda händelse som inte går att förbereda sig inför. Då är det bra att ha med sig tidigare erfarenheter i bagaget.
De olika konvojerna skiljer sig från varandra. I mars när styrkan anlände var terrängen steril, stendöd och skulle kunna liknas vid ett Mad Max-landskap, enligt John.
– Värmen var så otroligt jobbig att det var svårt att förstå hur och vad folk kunde leva av här, säger John.
Med årstiden och regnperioden har terräng och klimatförhållanden förändrats drastiskt och det är under regnperiodens två månader som landet fullkomligt exploderar. Då jobbar befolkningen nästan dygnet runt för att få ihop tillräckligt med mat så de kan överleva resten av året.
Sista konvojen kan bli ett strapatsrikt äventyr. Vägarna kan bitvis vara förstörda sedan regnperioden och på sina håll och kanter även vara översvämmade. Men överlag blir det nog lugnt, säger John.