Hundförarutbildningen, som genomförs sedan två år tillbaka, syftar till att i dagsläget beredskapsställa 20 hundekipage mot ingenjörförbandens insatsorganisation. I varje bataljonsminröjningspluton finns sex ytsökande minhundsekipage och två MRT-hundekipage (Mine Rescue Team, se förklarande text nedan). Vidare har EOD-plutonen två vapen- och ammmunitionhundsekipage. Ing 2 har i år sju ekipage varav två är MRT-hundar, tre ytsökande minhundar och två är vapen- ammunitionsökhundar.
Utbildning
Den träningsmetod som hundavdelningen vid Ing 2 använder sig av är till del tagen ur Norsk Folkhjälps utbildningsmetod. För att få mer erfarenhet ska två instruktörer ur hundavdelningen till Sarajevo för att där besöka Norsk Folkhjälps hundenhet. Detta är bra och stimulerande för den fortsatta verksamheten.
De sju värnpliktiga hundförarna ryckte in i januari och grundutbildades under våren. Efter sommaren påbörjades befattningsutbildningen och för hundförarna innebar detta att de ”fick” varsin hund. Detta innebär inte att de måste ha hunden dygnet runt, men om de vill får de ta med sig hunden hem på kvällar och helger, vilket de valt att göra.
Hundtyper
Den klassiska minhunden som även kallas MRT-hund (Mine Rescue Team) är avsedd för att söka en minfri väg in i minerat område. Därefter kan skadade i samband med ammunitions- och minolyckor hämtas ut.
Den andra typen av minhund är den ytsökande hunden som används efter det att minröjningsmaskinerna röjt ett område. Man kvalitétssäkrar då området med hjälp av hunden så att inga ammunitions- och mindelar finns kvar.
Vapen- och ammunitionssökande hundar söker med nosens hjälp reda på vapen och ammunition i bland annat bilar och byggnader.
Hundekipagen
Madelein Persson har fått förmånen att ta hand om en ytsökande hund som heter Bassen. Han är en väldigt trevlig och sociala treårig labrador och Madelein har valt att ta in honom som en familjemedlem. Madelein har tillsammans med sin sambo en annan hund hemma och tyckte inte att det var något större problem med en till, snarare tvärtom. Vid frågan på hur det kommer att bli den dagen de måste skiljas åt svarar hon:
– Ja, det är ju något jag vetat om hela tiden, men man har ju kommit varandra nära, så visst kommer det att kännas. Då är det tur att jag har en annan hund hemma.
Madelein tycker utbildningen är kul och intressant med bra kamratskap och då inte bara hundutbildningen utan hela värnplikten. Hon hoppas på att i framtiden kunna arbeta vidare inom hundverksamheten men vet inte riktigt ännu med vad. Hon kan även tänka sig en internationell framtid men det får vänta några år.
Ett annat ekipage är vapen- och ammunitionssökhunden Adoris med förare Magdalena Berggren. ”Dosan” som hunden kallas är en 2,5 årig schäfer och är redan certifierad som vapen- och ammunitionshund. Magdalena berättar att hunden är jätteduktig och att det är hon som lär sig av den. Hon hade önskat att förarna hade fått sina hundar i ett tidigare skede än vad som nu blev.
– Det behövs mycket tid för att bli ett samspelt par och man kan alltid bli bättre, säger hon.
Magdalena är jätteintresserad av att arbeta vidare med hundar efter värnplikten och då just med sök men vet inte riktigt hur hon ska gå vidare.
– Jag tycker det vore intressant att läsa till yrkesofficer men att det i Försvarsmakten känns lite för turbulent just nu. Kanske blir det något inom polisen, de behöver ju bombhundsekipage.
Även hon känner att skilsmässodagen kommer att bli riktigt tuff, men då mest för henne.
– Hunden har så starkt psyke och är väl anpassad. Dessutom är Ing 2 så skickliga på att plocka ut bra hundförare så de kommer att ta väl hand om ”Dosan”.
Är du intresserad av att göra värnplikten som hundförare kontakta då chefen för hundavdelningen Staffan Ekholm 0381-187 71, staffan.ekholm@mil.se, för mer information.