På måndagen hade övningsallvaret ännu inte satt igång på riktigt. Samband och teknik sågs över en sista gång, och hos de ovan nämnda norska värnpliktiga i sitt eldledningsfordon fanns en extra förväntan.
De satt i en prototyp, ett splitterskyddat, bandgående fordon som är toppmodernt vad gäller mekaniserad eldledning.
– Vi ser allt här inifrån, berättar Adrian Revdal och visar en skärm där hela omgivningen kring vagnen träder fram.
Laser
Att vara mekaniserad eldledare går i korthet ut på att befinna sig längst fram mot fiendens linje. För att kunna bekämpa ett mål mäter de avstånd med hjälp av laser och skickar sedan informationen vidare. Det utgör grunden till var artilleripjäsen placerar sina granater. Det här är en väldigt rörlig del av artilleriet. Man kan säga att de rullar fram och gör sitt jobb, för att sedan dra sig tillbaka i skydd.
– Vi rör oss väldigt mycket i terrängen, vi vill visa oss så lite som möjligt för fienden, berättar Isak Kronberg från Stockholm.
Han och kompisen Christoffer Sjöberg från Västerås har sina arbetsplatser i en så kallad E-90. Det är en pansarvagn med grunden från stridsfordon 90. Skillnaden är att den här är specialbyggd för eldledning.
Spända
De här svenska värnpliktiga är lika spända på övningen som sina norska kollegor.
– Det är kul att se hur normännen arbetar, det här blir spännande och något nytt för oss, säger Isak Kronberg.
Han trivs utan tvekan med tjänsten som eldledare.
– Det är perfekt, varierande och roligt.
Isak Kronberg och Christoffer Sjöberg ser också en annan charm med att vara mekaniserad eldledare, något de är väldigt stolta över:
– Vi är artilleriets spjutspets.