Efter en hektisk morgon med packning av utrustning, förberedande order och materielkontroll avgick transporten mot Boden. Väl där påbörjades infiltration in i insatsområdet med all utrustning buren, då det fanns små eller inga möjligheter att tillföra underhåll utifrån.
Huvuduppgiften var spaning och lokalisering av styrkor inom insatsområdet, med en beredduppgift att genomföra eldöverfall eller slå mot kritiska sårbarheter såsom chefer, underhållsfordon med mera. Förutom extra spaningsutrustning som till exempel målkikare med 60 gångers förstoring och maskeringsnät medfördes även granatgevär modell 86C och pansarskott för att kunna verka mot bepansrade fordon.
Underrättelseinhämtning
Redan första natten, i skydd av mörkret, påbörjade de femton grupperna innästling mot sina respektive spaningsobjekt för att morgonen därpå ha upprättade observationsplatser och inleda insändandet av rapporter. Rapporterna sammanställdes av plutonsledningen och vidarebefordrades till en sammansatt skvadronsstab i närområdet där de analyserades och användes som underlag för en eventuell insats.
Den fientliga aktiviteten inom spaningsområdet ökade då en övning i Bodsjöby, anläggningen för strid i bebyggelse, SIB, påbörjades. Flera rapporter pekade på att det fanns högprioriterade mål där. Då trappade vi upp vår spaning vilket ledde till att vissa ur grupperna kom så nära som 15 meter från fienden utan att bli upptäckta, tack vare speciella prickskyttedräkter och väl tillämpad framryckningsteknik.
Målet i sikte
Den tredje och sista natten fick vi klara indikationer på att en chef ur motståndarsidan befann sig på SIB-anläggningen och klartecken på att slå ut denne kom från skvadronsledningen. Efter en kortare planering nästlade sig delar av 32:a jägarpluton in för att slå ut motståndarchefen med prickskytteeld. Tidsfönstret för skott var mycket snävt då samtliga skulle återsamlas senast en viss tid för återtransport till Arvidsjaur. När fienden utspisade frukost var målet på plats men insatschefen var tvungen att avbryta för att hinna med återtransporten.
Slutsatsen är att tredje skvadron löste uppgiften genom att lokalisera och kartlägga fienden utan att bli upptäckta i alla skeden, infiltration, spaning och exfiltration. Detta var det viktigaste, då Arméns jägarbataljon ska kunna agera i det dolda och bakom fiendens linjer, utan underhåll och med all utrustning buren.