– Vi kan inte undvika döden. Vi måste leva med frågan om vår egen och våra näras dödlighet, säger kontingentspastor Jerker Schmidt. Det är viktigt att vi själva reflekterat över detta och kring om jag själv eller någon av mina kamrater skadas eller förolyckas.
Under tjänstgöring i utlandsstyrkan så blir det extra påtagligt att saker och ting kan hända. Alla soldater har fått utbildning om pastorns roll och deltagit i diskussioner om döden. Dessutom uppmuntras alla att prata med sina anhöriga. De som ville fick också möjlighet att anteckna viktiga uppgifter om hur man vill ha sin begravning. Uppgifter som är konfidentiella och förstörs efter insatsens slut.
– Döden bagatelliseras och stoppas undan i vårt samhälle. Därför är det viktigt att ta tillvara på traditioner och ceremonier, som Allhelgonahelgen, som hjälper oss att möta vår egen dödlighet och smärtan efter dem som lämnat oss, menar Jerker Schmidt.
– Lyckligtvis har ingen svensk soldat dödats i strid i Kosovo. Men flera har förolyckats och vi hedrar deras minne genom att tända ljus och dekorera minnesplatsen här på campen, fortsätter han.
Säkerhetsmedvetandet i utlandsstyrkan är hög och det finns ständig beredskap för om det värsta skulle hända. Men de flesta dödsbuden som tas emot på Camp Victoria rör familj och vänner hemma i Sverige.
– Den jobbigaste tanken är den om det skulle hända dem där hemma någonting när jag inte är där, säger Carina Persson som är ambulanssjuksköterska.
Det är Carina som dekorerat pumpan som står utanför vårdcentralen – Victoria Health Station.
– Jag har dekorerat pumpor ända sedan mina barn var små. När jag i år gör det här nere i Kosovo så tänker jag på min familj därhemma.