– En del soldater firade helgerna i Kosovo och det är klart att det kan vara knepigt att hantera att inte fira jul som vanligt. Samtidigt så var det ju tomt för vänner och familj därhemma. Andra hade möjlighet att åka hem på så kallad leave, alltså den ledighet som man får under tjänstgöringen i utlandsstyrkan, säger personalchefen Bengt Lilja.
– Jag hade tur som kunde vara hemma och fira min dotters första jul, säger plutonchefen Rickard Bergkvist. Det betydde mycket inte bara för mig utan för hela familjen.
Första plutonen ur det svenska skyttekompaniet var i Kosovo över både jul och nyår.
– Att vara här nere på nyår var ingen fara. Det är ändå ofta så överskattat tycker jag, säger Olle Mattsson. Men det är klart att det var tråkigt att vara här över julen. Men jag kunde ju ringa hem och så i alla fall.
Många soldater kan uppleva stress och nedstämdhet över att vara borta från sina vänner och familjer. Men anhöriga och vänner därhemma kan uppleva minst lika mycket stress och oro.
– Man ska komma ihåg att vi är mångdubbelt fler än de 250 personerna i insatsområdet som utgör den 18:e Kosovostyrkan. Också anhöriga och vänner genomlever insatsen, fast på hemmaplan, fortsätter Bengt Lilja. Mycket oro kommer av att man inte har tillräcklig kunskap om vad soldaterna i utlandsstyrkan gör, vilka uppgifter de löser och hur de lever och bor. Samtidigt kan man också känna sig ensam med sin oro och även detta är påfrestande.
Därför anordnar Försvarsmakten träffar för anhöriga till soldater i insatta förband. I slutet av november förra året, drygt en månad efter att KS18 tagit över ansvaret i Kosovo, så genomfördes sådana träffar hemma i Sverige. Nästan 200 personer kom till P 7 i Skåne och ungefär hälften så många till Karlberg i Stockholm.
– Det var intressant att vara med på anhörigträffen. Det var roligt att få se foton på hur vardagen ser ut därnere, säger Kristina Lundin som är syster till en av soldaterna.
Hon berättar att hon pratar mycket i telefon med sin bror och att hon i början var mer orolig, men att den information som hon fick på anhörigträffen gjort henne lugnare.
– Det jobbigaste för mig var att ta avsked. Men det är kul att min bror trivs med jobbet och tycker det är roligt att vara i Kosovo, säger hon.
Maria Hansson är mamma till en av skyttesoldaterna och berättar att hon upplevde att hon fick en förändrad bild av utlandsstyrkan efter anhörigträffen.
– Jag tycker det verkar tryggt och välorganiserat där nere. Och så var det roligt att få se lite mer hur landet ser ut, få veta mer om vad soldaterna gör och hur vardagen ser ut för dem. Jag tycker också att det är skönt att detta är en insats för att bevara fred och inte en fredsframtvingande operation, en sådan som de tränades för inom ramen för Nordic Battle Group (NBG), säger Maria Hansson
Eftersom påfrestningarna kan vara stora för både soldater och anhöriga så uppmanas alla som blivit antagna till utlandsstyrkan att vara noga med att prata igenom hemma vad det innebär att vara borta ett halvår i utlandsstjänst. Det är viktigt att inte åka ifrån olösta problem eftersom sådant tenderar att förvärras när man är långt borta. Och det är viktigt att se till att man som anhörig därhemma har stöd och inte blir ensam med sin oro och sina frågor.
– Mycket ändras ju, särskilt soldater med familj och barn upplever att det är många praktiska frågor som ställs på sin spets och måste lösas, och nära relationer kan utsättas för påfrestningar, säger Bengt Lilja.
Behovet av stöd varierar mellan individer. Det finns nätverk vilka man som anhörig kan vända sig till. Svenska soldathemsförbundet har till exempel ett familjeprogram för anhöriga till soldater i utlandstjänst och det finns även ett ideellt nätverk som heter Individzonen.
– Nästa anhörigträff för KS18 blir i mars. Då kommer vi att prata om hur det är att komma hem, både för soldaternas del och för dem som varit kvar hemma. För det är ju inte bara vi som varit borta som har varit med om en massa saker och gått igenom förändringar, avslutar Bengt Lilja.