I båda yrkena handlar det om att kunna ta människor, att ha tålamod, att lösa konflikter.
– Oftast börjar en stor konflikt med att två personer bråkar. Sedan kontaktar de en kamrat som kontaktar två, som skall hjälpa till, och så kan det bli jättestort, säger han.
Hans arbetar i staden Abyei och området däromkring. Abyei är en knutpunkt mellan norra och södra Sudan. I norr finns arabiska muslimska nomadstammar, i söder främst afrikanska folkgrupper, flera kristna men även andra religioner. Det har varit konflikter mellan nord och syd länge, bland annat eftersom nomaderna i norr varje torrperiod tvingas ta sig långt söderut, för att kunna beta och vattna sina djur. För andra nivåer i samhället är oljan i gränsområdet det största konfliktämnet. Oljan ger inkomster, som det tyvärr inte syns några resultat av i området – men är också grunden till konflikten om var gränsen mellan norr och söder egentligen går.
Hans och ett fyrtiotal observatörskollegor från 22 olika länder tillsammans med FN-soldater från bland annat Zambia, Indien och Bangladesh, har till uppgift att observera och rapportera vad som händer i området men också hjälpa till att berätta för människor att det finns ett fredsavtal och hjälpa till så att det följs.
– Man har börjat bygga upp en ny armé med soldater från både norr och söder, men också en ny poliskår som är uppbyggd på samma sätt. Det är inte helt enkelt, säger Hans.
Men fredsavtalet är bräckligt. I maj förra året utbröt en konflikt i Abyei som snabbt eskalerade till rent krig. Hundratals dödades, tusentals sårades. Staden tömdes helt. Den 12 december höll det på att gå illa igen, när skottlossning bröt ut på marknaden i staden.
– Den här gången var FN av en slump i staden just då och det eskalerade aldrig lika mycket. Folk försvann från staden – men började komma tillbaka redan efter en vecka. Då kändes det verkligen att vi gjorde nytta.
En annan viktig uppgift är att bidra med säkerhet genom att vara på plats och att hjälpa till med återuppbyggnad. Infrastrukturen är näst intill obefintlig – det finns en väg norrut, och en söderut. Det saknas skolor och sjukvård.
– Det här landet har varit i krig i 50 år. De är inte vana vid att lösa saker på egen hand, utan hjälp har ofta kommit utifrån. Man måste skola in människor i att ta eget ansvar, åka dit många gånger och resonera och förklara. Just nu jobbar vi till exempel med en by som vill ha en kanot för att kunna ta sig till marknaden, men då kräver vi att de först bygger bryggor på båda sidor om floden. Det kommer säkert att bli en lång process, men den som inte har tålamod ska inte vara observatör.
Hans vet – han har tidigare arbetat i Syrien/Israel, Iran, Angola och i Georgien.
– Det vidgar mina personliga vyer och ger nya perspektiv på tillvaron. Alla kan se elände på tv men man förstår inte förrän man står mitt i det.
Hela den bilden går förstås aldrig att förmedla – men en del av den.
– Jag hoppas att jag får ordentliga möjligheter att dela med mig av mina erfarenheter till andra officerare. Hittills när jag varit ute har det varit lite si och så med det när man kommit hem, säger han.