De nya pansarterrängbilarna (Patgb) 202 och 203 innebär att enheterna får ett ordentligt splitter- och minskydd. Vissa Patgb 203 har också en vapenhuv med en 20 millimeters automatkanon vilket är en höjning av beväpningen.
Pansarterrängbilen kallas ibland också Patria, efter den finska tillverkaren, och är en vidareutveckling av Patbg XA-180 (SISU). Patrian har blivit längre, högre, bredare och tyngre än sin föregångare allt eftersom mer skydd byggts på. Men på luftvärnsbataljonerna är det de ännu äldre fordonen terrängbil 11, 13, 20 och 30 som Patrian ersätter.
– Framförallt minskyddet är mycket bra på dessa nya fordon, mycket bättre än i till exempel Galten, säger Anders Eriksson som är instruktör på Patgb 203.
Underredet på Patrian är V-format för att avleda kraften i en mina utåt sidorna, bort från dem som färdas i fordonet. Alla säten är också placerade innanför hjulen eftersom det är mest troligt att en mina går av just under hjulen.
Det finns olika versioner av fordonen, men i trupptransportversionen får sju utrustade soldater plats tillsammans med vagnchef, förare och skytt.
Utbildning
Nu när värnpliktsutbildningarna har en termins uppehåll, får officerarna vidareutbildning inom en rad områden, som till exempel de nya fordonen. Tolv officerare utbildas på de nya pansarterrängbilarna under fem veckor, för att själva kunna utbilda nästa kull värnpliktiga.
– Det finns mer saker man behöver kunna på denna än de gamla terrängbilarna, därför behövs det också mer utbildning, förklarar Anders Eriksson.
– Den är go’ att köra, säger Magnus Franzén, som just kört den tuffa terrängbanan på Nyårsåsen. Man sitter bekvämt och bilen har automatväxling. Den är inte speciellt snabb och sikten är väldigt begränsad med många döda vinklar. Bakåt ser vi bara 20 meter och eftersom fordonet är tre meter bredd är det svårt att gå ner i vägrenen för att underlätta omkörningar, varnar han alla trafikanter som kan stöta på fordonet ute på vägarna.
Men sikten kan begränsas ännu mer. Det finns nämligen pansarluckor som kan fällas ner över fönstren i en särskilt farlig situation. Då är enda sikten framåt genom ett litet prisma.
– Det är som att köra bara genom att titta i en liten sminkspegel, säger Magnus Franzén.
– Imorgon blir det mörkerkörning, förklarar Anders Eriksson. Då byter vi ut dagprismat mot ett nattprisma. Det är ett modernt prisma som ger en bild i samma vanliga gröna ton men som inte alls är så kornigt som de gamla.