Räddningstroppen fick ingen exakt position för ”haveriplatsen”, utan endast med en ungefärlig riktning gällde det nu att samla såväl manskap som materiel för att påbörja eftersökning.
I fjällterräng är skoter ett utomordentligt bra fordon att tillgå och tillsammans med pulka, släde och pejlutrustning gav sig basräddningstroppen tillsammans med en narkossköterska ut för att leta reda på ”helikoptern”. Pejlutrustningen är ett bra hjälpmedel som användes i sökandet, däremot är utrustningen ålderdomlig och inte alldeles tillförlitlig. Det är nämligen inte ovanligt att få utslag som indikerar att man fått kontakt, medan det i själv verket i stället är en bergsklippa som orsakat utslaget.
Sökandet fortskred i fyrtiofem minuter innan räddningsmanskapet hade pejlat in en tillräckligt tillförlitlig och tydlig signal och efter femtiofem minuter hittades en besättningsman tillsammans med en nödsändare. Övningen hade gett ett gott resultat och styrkan kunde återvända till huvudbasen Abisko efter avslutat räddningsuppdrag.