Så var det dags att rapportera om vårt äventyr i Estland. Vi var ett taggat lag om fyra kadetter som gav oss av från Sverige med en fälttävling och bal framför oss. Våra förväntningar var väldigt spretiga då vi inte hade någon större aning om vad det var som väntade.
Det vi visste sen tidigare var att vi skulle vara ute från klockan 15.00 på torsdagen till 06.00 fredag morgon och att det skulle vara ett stationssystem med olika moment.
Då vi inte hade någon aning om vad momenten skulle vara eller hur framryckningen skulle gå till tog vi med det mesta hemifrån för att vara förberedda på allt. Väl på plats blev vi informerade om tävlingen, 20 km framryckning mestadels på vägar med tio olika stationer. När vi såg de andra lagen och deras kroppsbyggnad satte vi upp två mål. Vi skulle slå de nordiska lagen samt vinna framryckningsmomentet då vi ansåg att det var mest prestige i den grenen. Vårt följebefäl, örlogskapten Blomqvist, tyckte att det var ett bra mål.
Lag nummer 1 startade klockan 15.00 och efter en mindre lyckad lottning startade vi som lag nummer 16, sist av alla! Då det var en separation med 15 minuter mellan de startande lagen fick vi vänta ca tre timmar vid startfållan. Vi väntade in mörkret helt enkelt vilket inte var särskilt bra. När det till slut var vår tur inledde vi med moment 1, pistolskytte.
Med tre vana skyttar i laget och en nybörjare tog vi oss an uppgiften som var tio kulor var fördelade på två magasin. En i taget sprang fram till en provisorisk vägg som man stod bakom och sköt minst två skott per tavla för att sedan ladda om, byta sida och bekämpa två mål till. Därefter var det löpning tillbaka till laget som väntade längre bak för att lösa av och fram med nästa man. Efter ett snabbt skytte med aningen sämre träffbild placerade vi oss trea vilket vi alla var nöjda med.
Efter en kortare löptur var det så dags för moment 2. Här fick vi en låda med ammunition och tomma magasin samt band. På så kort tid som möjligt skulle vi fylla upp allt och sedan tömma det igen. Det var en ganska svår uppgift då vi inte gjort sådana sysslor på ett tag och var ovana utrustningen. Vi placerade oss någonstans på nedre halvan av resultatlistan. (Vi fick inte veta resultaten direkt på plats.)
Nu väntade en längre framryckning på ca fem km, och redan efter två km passerade vi laget som startat före oss vilket gav goda förhoppningar om just framryckningsmomentet. Väl framme vid moment 3 var det paintball som väntade. En bana uppmärkt i skogen vilken vi skulle hålla oss innanför med vikmål i terrängen utanför som väntade. Nu hade mörkret redan lagt sig och målen var lätt upplysta. Vi gav oss iväg med högt tempo och bra träffresultat vilket resulterade i en mycket bra tid och en ganska överlägsen seger i grenen.
Vatten, energibars och en kortare löptur senare var det dags för moment 4. Här stod det två roddmaskiner vilka vi alla skulle ro 500 m var på. Kortast sammanlagda tid vann helt enkelt. Efter en mycket lovande inledning, men tyvärr sämre avslutning var det ett uttröttat svenskt lag som löpte vidare mot nästa mål. Väl framme på nästa station väntade tre nya uppgifter. Första uppgiften i moment 5, var att packa en pulka med diverse krigsmateriel; det mesta var gammal svensk krigsutrustning såsom tält, kamin, stridsvagnsminor och vattendunkar, för att sedan dra den på en uppmärkt bana. Här gick det bra fastän det var ganska trötta ben som gjorde allt detta i mörker till skillnad från de lag som startade tidigare.
Moment 6 var bågskytte vilket var roligt men väldigt svårt. Återigen ställde mörkret till det en aning för oss då vi inte såg vart våra pilar träffade och kunde korrigera riktningen. Men det fanns ingen anledning att vara bitter för det utan det var glada miner som gick vidare till moment 7 vilket var spjutkastning. Det var en gren där vi i vänster hand höll en gammal sköld och med höger hand slängde i väg tre spjut mot en helfigurs måltavla. Detta var inte alls särskilt lätt och med två träffar på tavlan hamnade vi fjärde sist på resultatlistan.
Orienteringen som var mellan stationerna var inte särskilt svår då banan var lagd längs vägar mest hela tiden för att terrängen var besvärlig med både mycket snö och översvämmade åkrar. Nu var det dags för den enda lilla orienteringen över ett snöklätt fält och lite skog. Våra lånade GPS-klockor visade att vi hade avverkat ca 14 km och med kängor i tung snö började benen säga ifrån. Undertecknad började få kramp, men med en riktigt god laganda höll vi tempot uppe och kunde springa vidare utan att gå många meter av de 20 000 vi till slut förflyttade oss. Framme vid moment nr. 8 fick vi en bunt med 25 bilder på krigsmateriel samt ett lista med olika namn. Vi skulle helt enkelt para ihop rätt bild med rätt namn. Tyvärr hade vi ingen riktigt bra koll på vad det var vi såg och vad de hette mer än t.ex. helikopter 15 som vi kallar dem här hemma. Med trötta hjärnor, dålig struktur och mycket rysk materiel var det här en mindre lyckad uppgift för oss. Tidsgränsen var tio minuter och vi var inte i närheten av klara efter dem, medan polackerna hade gjort klart allt på nio minuter.
Nu var det bara en lång löpsträcka kvar till sista stationen. Då vi hade satt upp ett mål, att vinna framryckningsmomentet, var det bara att bita ihop och hålla tempot uppe. Väl framme på stationen fanns det inte mycket krafter kvar i mina ben. Dessvärre visade det sig att sista momentet, nr 9 var att bära två tunga lådor samt två stridsvagnsminor runt en bana. Det var bara att bita ihop, bära det som skulle med och ge sig av i leran. Det var ett slutkört svenskt lag som trillade in över mållinjen. Det visade sig dock att vi tydligen trillat in ganska snabbt då vi kom trea på den här uppgiften.
Efter en väntan på de lagen vi sprungit förbi var det så dags för återtransport till regementet, vilket skedde på en gammal klassisk lastbil där vi satt på bänkar på flaket.
När så resultatet publicerades var vi mycket nöjda med att se två saker:
- Vi kom fyra av samtliga lag med tre estniska lag framför oss (två av de lagen var anställda soldater). Vi hade alltså slagit samtliga övriga länders lag.
- Vi vann moment 10 vilket var framryckningen. Vi gjorde det ganska stort också, 20 km. på 1 tim 49 minuter var över 15 minuter bättre än laget som kom tvåa på momentet.
Sammanfattningsvis är vi alla mycket nöjda med tävlingen vilken var mycket bra uppstyrd. Det var full koll på läget, många instruktörer och väldigt bra flyt på tävlingen