Många västerlänningar har aldrig hört talas om Djibouti, landet som gränsar till Eritrea i norr, Etiopien i väster och Somalia i söder och som är svenska förbandet ME01:s bas under Operation Atalanta. Det anses vara det mest stabila av länderna på Afrikas horn.
Den 27 juni 1977 förklarade Djibouti självständighet från Frankrike och det datumet firas med buller och bång.
Spår från fransk kolonialism
De franska influenserna syns i arkitekturen i huvudstaden Djibouti city, där två tredjedelar av landets befolkning bor. De äldre husen är i kolonialstil med balkonger som bildar loftgångar. Franska är det andra officiella språket vid sidan av arabiskan, men de allra flesta talar somaliska eftersom de har ursprung därifrån.
På marknaden
Djibouti är ett myller – vad som helst kan hända, inte minst i trafiken där det gäller att se upp för fordon som trängs med getter, åsnor, förvildade hundar och människor. På grund av den starka hettan mitt under dagen, tar man ledigt. Under kvällen kommer kommersen på marknaden igång igen. Försäljarna i stånden påkallar uppmärksamhet genom vänliga utrop: ”Hello sister, a scarf? Special price for you!”. Tumregeln är att börja budgivningen med en tredjedel eller hälften av det försäljaren anger som utgångspris och jobba sig uppåt tills både köpare och säljare är överens. Köpet avslutas med ett handtag.
Saltast i världen
På grund av ökenlandskapet, har inte Djibouti mycket inhemsk produktion. Främsta exportvarorna är hudar och kaffe. Enda naturtillgångarna är salt och mineraler. Saltsjön, Lac Assal, slår två världsrekord. Dels är det den lägst belägna punkten i Afrika med 157 meter under havet, dels gör salthalten på uppemot 36 procent den saltast i världen.
ME01:s besättningar har rest de 11 milen till sjön, vilket tar cirka 3 timmar på de stundtals mycket dåliga vägarna, för att flyta omkring i vattnet som svider när man får det i ögonen. På väg dit ser man mängder med dromedarer, men även åsnor, babianer och antiloper. Afrika är vilt.
Scubadykning
En annan utflykt för besättningen för att återhämta sig och få komma bort från fartygen, är båttur till ön Mascali. Snorkling med fenor och mask avslöjar en färgglad värld under ytan med randiga fiskar och stora musslor.
Djibouti har ännu inte profilerat sig som afrikanskt turistland i klass med Kenyas safari eller Sydafrikas vindistrikt. På grund av en arbetslöshet som uppskattas till 50 procent, är klasskillnaderna enorma i samhället där man ofta ser gatubarn tigga. Landet ligger på 149:e plats av 177 på FN:s utvecklingsindex. Djibouti är muslimskt, men tillämpar inte sharialagar. Däremot räknar man med att 98 procent av alla kvinnor och flickor över sju år är könsstympade, trots lagstadgat förbud och hot om fem års fängelse.
Sociala problem
Invånarna lever i klansamhällen där lojaliteten gentemot egna folkgruppen är stor. Största utmaningarna är, förutom arbetslösheten, utbildning. Endast 20 procent av dem som påbörjar sekundärskolan slutför den, varav de flesta är pojkar. En dryg tredjedel av befolkningen är analfabeter.
De sociala problemen till trots, så är djiboutierna ett nyfiket och vänligt folk som gärna tar kontakt med västerlänningar för att fråga om skillnaderna mellan Sverige och Schweiz, eller öva sig i den lilla engelska de kan. Djibouti och Adenviken är helt klart det mest exotiska och spännande insatsområde som Sverige i nuläget opererar militärt i. ME01:s personal kommer i kontakt med Djibouti vid varje hamnfas, och den landbaserade underhållsenheten rör sig i samhället dagligen, vilket ger spännande inblick i en värld som är mycket olik vår vardag.