Den 12 januari kom jag till Karlskrona för inryck. Här mötte jag 14 stycken andra 19-åringar som kom dit med samma mål som jag, att bli röjdykare. Vi var alla nervösa, stressade och kände oss vilsna som får.
Omställningen från det civila livet till det militära var enorm. Även om jag försökt förbereda mig mentalt kom det likväl som en chock. Tempot var högt, och det var mycket nytt. Vi fick lära oss att passa tider, använda utrustningen, bädda bingen, städa, sjukvårdsutbildning, skjuta och bra mycket annat.
Just fysträning är något som är väldigt typiskt för röjdykarutbildningen, och man får tillbringa åtskilliga timmar i Karlskrona simhall, på gymmet och löpa omkring i staden. Just att ha en bra fysisk form är väldigt viktigt när man skall bli röjdykare. Att dyka är fysiskt tungt för kroppen, och det är viktigt att man vänjer den vid fysisk påfrestning.
När den grundläggande utbildningen tagit slut var det nästan lite av en lättnad, det hade bitvis varit riktigt tungt, och nu skulle vi ju börja med dykningen! Vi började med en rad teorilektioner. Vi hade flera timmar med genomgång av dykerimedicin, dykerifysik, regelverk och tabellräkning. Det gällde att vara alert så man hängde med på allt som skulle läras in på kort tid.
När vi började dyka i simhallen förstod jag och de andra varför vi haft så mycket fysträning, vi somnade gott om kvällarna! Efter en tid var det dags att göra våra första dyk utomhus. De första dyken utomhus gav en stor skillnad mot badhusdyken - sämre sikt, kallt i vattnet och en rad andra nya aspekter att ta hänsyn till. Men det var roligt att börja dyka ”på riktigt”.
Ytterligare en sak som ingick i den grundläggande dykutbildningen var fri uppstigning. Detta övas under en heldag i den 18 meter djupa dyktanken i Karlskrona, detta var en dag samtliga av oss uppskattade.
Efter några månader lämnade vi Karlskrona och kom till Skredsvik. Utbildningen i Skredsvik är uppdelad i block, vilka innehåller bland annat att djupa dyk ned till 57 meter, dokumentera under ytan, spränga och använda söksystem.
Fysträningen intensifierades också i Skredsvik med högre krav och två fyspass dagligen inplanerade. Variationen i träningen är stor, allt från löpning, rodd och simning till styrketräning. Varje block avslutas med en AGP, Anselm Grand Prix. Det är en lagtävling mellan de två grupperna som vi röjdykaraspiranter är uppdelade i. Tävlingen är helt klart en av veckans höjdpunkter, och vinnarlaget i AGP:n får sina namn upphängda bredvid alla andra vinnande dykgrupper i dykhuset.
I skrivandets stund sitter jag med blåsor i nävarna och öm rumpa, och tänker tillbaka på gårdagens Norgerodd. Där vi rodde hela vägen från Skredsvik till norska gränsen. Den känslan man fick när man passerat mållinjen efter över 18 timmars konstant rodd är svårslagen. Nu finns det bara en händelse kvar på min utbildning här i Skredsvik, röjdykarexamen!
Värnpliktige Lindberg och hans kamrater har verkligen gjort sig förtjänta av semester nu och deras befäl berättar att de är mycket nöjda. Under hösten fortsätter utbildningen på fartygen med fartygstjänst och minröjning varvat med övningar och skarpa operationer.