Fordonen, av det tyngre slaget, tvingas stanna och besvara angreppet. Larmet går och förstärkning är snabbt på plats. Fredrik och soldaterna i hans grupp tillhör de som är tidigast på fältet där stridigheterna äger rum. Man grupperar sig längs vägen där den första patrullen attackerades. Hela första gruppen är en QRU-styrka, Quick Reaction Unit, två stridsfordon 90 och en ledningsgrupp - alla från skyttekompaniet. Vid sin sida har Fredrik ett ledningsfordonet och bortom det stridsfordon i par.
– Området är uppodlat, det finns ett par större höbalar en bit ut på fältet som omges av träd till vänster och på den bortre sidan.
Beredd på skottlossning
Det är svårt att se hur många motståndarna är i mörkret, men det handlar om fem-tio stycken. Hela gruppen är beredd på skottlossning.
– Plötsligt öppnar de eld med automatvapen. Vi besvarar eldgivningen. Striden varar den här gången kanske tio minuter, ganska kort tid men det blev så eftersom vår eldgivning var effektiv.
Emellanåt springer Fredrik till ledningsfordonet för att skaffa och lämna information.
Sedan avvaktar enheterna ett tag och rör sig runt och över fältet för att undersöka resultatet av striden. En motståndare är svårt skadad, han uppger att 120 av hans män finns i området för att ta upp striden.
Fredrik upptäcker att mannen har ett väldigt udda bälte runt magen, det är en bit kabel som han säger sig använda som piska. Det ser misstänkt ut och Fredrik ber en sprängämnesexpert ur IEDD-gruppen undersöka – men bältet visar sig inte innehålla sprängmedel.
Skadad i huvudet
Motståndaren är skadad bland annat i huvudet och ena handen är sargad. Han får första hjälpen av några soldater i den svenska truppen. Beslut fattas att mannen ska köras till sjukhus för vård. En svensk sjukvårdsvagn tar honom till ett Isaf-sjukhus som ligger ungefär en timmes körning bort.
Det ljusnar och det blir tydligt att tre av motståndarna dödats under striden. Tillsammans med den afghanska polisen undersöker soldaterna området vidare. I ett dike hittar man ytterligare en motståndare. Han ger snabbt upp och den afghanska polisen, ANP, tar hand om honom.
Nu är det morgon. Det är lugnt. Inga strider. Människor som bor i området börjar röra på sig. Vägen har varit avspärrad men snart ska trafiken vara igång. Enheterna rör sig tillbaka mot den svensk-finska campen i Mazar-e-Sharif. Stämningen är lugn samtidigt som det finns ett behov av vila.
På patrull igen
Nästa natt är delar av de enheter som var med i stridigheterna ute igen på patrull. Man ser efter hur läget i området är och samtalar med ANP, Afghan National Police. Allt verkar efter omständigheterna bra. Under lördagen går soldaterna igenom fredagsnattens händelse. Man sitter i en stor ring i en av korridorerna till soldaternas sovrum.
– Det är bra stämning, säger Fredrik. Under insatsen fungerade allt bra. Vi vet att vi kan få hjälp att prata om det här men vi vill ta hand om det själva. Vi vet att det vi gör är allvarligt. Och vi har fått ett jättebra stöd, många har frågat hur läget är och kamratstödet är viktigast.