Sofie tar ledarskapet på allvar

Rak och ödmjuk, hård men rättvis. 1:e sergeant Sofie Järvi, en av Livgardets cirka 50 nya specialistofficerare, berättar vad de värnpliktiga har att vänta sig av henne som befäl i framtiden.

Livgardets nya officerare. Foto: Björn Westerdahl
Det är fantastiskt att se hur de värnpliktiga utvecklas, säger Sofie Järvi
Det är fantastiskt att se hur de värnpliktiga utvecklas, säger Sofie Järvi Foto: Leo Ahlgren
Malmö brandkårs musikkår spelade under de nya specialistofficerarnas välkomstceremoni.
Malmö brandkårs musikkår spelade under de nya specialistofficerarnas välkomstceremoni. Foto: Björn Westerdahl
Det är fantastiskt att se hur de värnpliktiga utvecklas, säger Sofie Järvi Foto: Leo Ahlgren
Malmö brandkårs musikkår spelade under de nya specialistofficerarnas välkomstceremoni. Foto: Björn Westerdahl

Sofie Järvi, född och uppvuxen i Söderfors i norra Uppland, är en av de nyutbildade specialistofficerare som under Livgardets hemkomstceremoni hälsades välkommen av förbandet. Framför sig har hon ett viktigt arbete som ställer höga krav på gott ledarskap, något som den ställföreträdande regementschefen Christer Tistam underströk under välkomsttalet.
– De värnpliktiga lyder under pliktlagen och förtjänar all respekt. Därför kommer gott ledarskap och förtroende vara avgörande i er framtida roll. Ni är ett mycket värdefullt tillskott och ni är förbannat välkomna hem.

Efter genomförd värnplikt på dragonbataljonens 4.e skvadron, två år som befälsassistent på Kavallerikasern och ett års utbildning på Luftstridsskolan i Uppsala, ser Sofie Järvi nu fram emot att börja utbilda värnpliktiga igen. Hon kommer att dra nytta av sin tidigare erfarenhet som truppförande befäl. Men tiden som befäl var inte alltid lätt.
– Första året som furir efter muck var en katastrof. Jag kom ju direkt från lumpen som bevakningssoldat, och jag visste inte vad ledarskap var.

Sofie berättar att hon i början hade svårt att hitta en egen ledarskapsstil. Hon använde hög röst fastän det inte behövdes, och hon hade svårt att skapa en bra relation till de värnpliktiga.
– Sen fick jag mycket negativ feedback av de värnpliktiga när de muckade, säger Sofie och fortsätter förklara att hon tror det tar ett tag innan man hittar sin ledarstil.

– Andra året höjde jag nog rösten max tio gånger. Jag försökte vara rakt på sak, men ganska hård ändå. Och rättvis. Det fungerar inte att stå och skrika på en soldat i tio månader. Jag vet ju själv hur det var, man slutar lyssna och tappar förtroendet för det befälet.

Att bli specialistofficer var för Sofie en naturlig fortsättning på värnplikten under vilken hon trivdes väldigt bra. Några av anledningarna till yrkesvalet var utmaningen, variationen, att stå framför värnpliktiga och utbilda dem, att mycket av jobbet sker utomhus och att det innefattar mycket fysisk träning.
– Det är fantastiskt att se hur de värnpliktiga utvecklas. Som killarna som aldrig har suttit på en häst till exempel. I början kunde de gråta av rädsla för att sitta upp på hästen. Några månader senare red de omkring på Stockholms gator och vid muck grät de för att de skulle lämna hästen istället.

Nu går Försvarsmakten mot en organisation med anställda soldater istället för värnpliktiga. Sofie är positiv till inriktningen och tror att det gynnar utbildningsnivån.
– Jag är väldigt positiv till det nya systemet. Jag hoppas att det blir bra och att de som söker verkligen är motiverade. Jag kan tänka mig att det måste vara jobbigt att tvingas hit av Pliktverket om man inte vill. Så jag tror vi kommer få en högre nivå på utbildningen i framtiden, säger hon.

För Sofie väntar nu ett par veckors förberedande utbildning på Livgardet. Därefter semester och sedan en sista sväng till Luftstridsskolan innan hon börjar arbeta på gardesbataljonen när de värnpliktiga rycker in i januari 2010.