Hela våren har jag tränat med fokus på att nå mitt stora mål i år; att erövra en plats i det militära landslaget i triathlon. Triathlon är en uthållighetsidrott som består av tre grenar: simning, cykling och löpning. Grenarna genomförs i en följd utan avbrott och den som är först i mål efter sista grenen vinner tävlingen. Sporten triathlon är väldigt rolig och träningen är mycket varierad. Samtidigt krävs det att man tränar mycket och stundtals är det ganska jobbigt. Men helgen vecka 32 kom min belöning. Jag och ett glatt gäng likasinnade triathleter fick åka till Tyskland och representera svenska försvarsmakten i ett militärt europamästerskap.
Två dagar före tävlingen anlände svenska truppen, beståendes av sju tävlande och ett stödteam, till tyska försvarsmaktens Sportschule der Bundeswehr i staden Warendorf i nordvästra Tyskland. Där fanns alla typer av träningsmöjligheter man kunde tänka sig, till och med ett stort stall med en terrängbana inne på området.
Tävlingen gick i staden Sassenberg ett stenkast från Warendorf. Vädret var varmt och skönt. När startskottet gick var vi 200 damer som slängde oss i vattnet för den inledande simningen på 1300 meter i en liten sjö. I starten gällde det att ta för sig. Jag blev översimmad ett par gånger men till slut hittade jag min position och då flöt det på bra. Väl uppe på land greppade jag min cykel och avverkade en platt och snabbcyklad bana på 4,4 mil. Jag blev lite trött på slutet men benen vaknade till liv igen när jag hade växlat ut på den sista grenen som var löpning 10 km. Under löpmomentet var det bara att njuta. Det var så mycket folk som hejade utefter vägen. Jag drog på en spurt in mot mål och sen blev det glädjekalas med alla andra i truppen. Jag kom på 12:e plats bland de militära damerna och topp 40 totalt. Sluttiden blev 2 timmar och 33 min.
Att man som anställd i Försvarsmakten kan få möjlighet att delta i dessa sportevenemang är ett stort privilegium. En tävling av denna typ ger möjlighet att skapa nya kontakter och vänner med andra nationers officerare. Det ger erfarenheter vi kan ha nytta av i framtiden.