Det kallas stridsvärde, förmågan att hålla sig så pigg och alert som möjligt i varje given situation. För en soldat som råkat i klistret kan det bli både dagar och veckor då man måste göra allt det vardagliga vi tar för givet i skogen. Under utbildningskontrollen ska soldaterna testas i allt de lärt sig hittills under sin värnplikt – men allt börjar med det enkla.
Soldaterna går i ett stationssystem där de får lära sig mer om hygien, att göra upp eld och rena vatten, bygga vindskydd som går att sova i och vad man har för rättigheter om man blir tagen som krigsfånge.
Vid stationen för hygien lär sig soldaterna bland annat vad fempunktstvätt är, de fem punkterna som är viktigast att hålla rena – ansikte, händer, armhålor, skrev och fötter. Soldaterna får också tips om hur man kan tvätta sig utan att alla andra ser en.
– Jag bryr mig inte om att vi är både tjejer och killar när vi tvättar oss. Jag tycker det har gått bra hittills. Alla är ju här av samma anledning, säger Sebastian Woxell.
Josefin Andersson är däremot lite bekymrad – över att vattnet är så kallt. Att hon lever och bor med så många killar stör henne inte.
– Ibland kan jag tänka ”oj då” när jag byter om och klär av mig, jag glömmer bort de andra. Det är bra stämning här, man är soldat, säger hon.
Effekten är påtaglig – det är en betydligt muntrare skara som klär på sig än den som klädde av sig.
På stationen med bivackbygge gäller det att samarbeta för att få ett lagom stort vindskydd med rätt lutning på taket och lagom långt till eldstaden. Att få tio personer, som tidigare inte jobbat ihop, att bygga den på kort tid är inte helt enkelt. Linda Sjöblom är chef för en av grupperna. Hon har tidigare chefserfarenhet – som simskolelärare.
– Men det här är inte riktigt samma sak. Det svåraste är att hitta på uppgifter till alla, så att det går så snabbt som möjligt. Här är det många helt nya situationer. Jag försöker hålla alla på gott humör, säger hon.
När löjtnant Martin Hansson kommer för att bedöma bygget visar det sig att de byggt bra: lagom högt, djupt och med en bra eldstad. Han ber soldaterna krypa in i vindskyddet. Då blir det däremot problem.
– Ni får inte riktigt plats. Tänk på att bygga lite större nästa gång, säger han.
På stationen där soldaterna fått i uppgift att hämta vatten ur närmsta å, rena det, göra upp en eld och koka tallbarrste styr Joel Bylund med van hand sina kompisar. Han har varit engagerad i Flygvapnets ungdomsverksamhet och har gjort upp eld och druckit vatten som smakat illa många gånger. De gröna kläderna trivdes han i direkt.
– Det är jättekul att vara här. Jag hoppas att jag kan gå vidare och bli officer sedan. Jag gillar utmaningen. Det är både fysiska och psykiska utmaningar, och det stegras hela tiden. Därför vill jag göra utlandstjänst också. Kan jag hjälpa en enda så är det värt det, säger han.