PBV:erna har varit den svenska insatsen behjälplig under i stort sett hela insatstiden sedan 1999. PBV:erna gjorde en kort paus i början på 2000-talet men flögs tillbaka till Kosovo strax efter kravallerna i Caglavica 2004. Men då insatsen inte längre kräver fordon av den typen togs beslutet att de skulle skickas hem.
– Beslutet var väntat och det är positivt att de inte längre behövs här, det följer den utveckling som sker i Kosovo nu, säger Anders Kullbom, Military Transport Officer (MTO) som var en av dem som organiserade hemtransporten.
PBV 302 är en pansarbandvagn som inom den svenska armén utnyttjas för splitterskyddad personaltransport, sjuktransport eller materieltransport. Vagnen har även förmågan att flyta eller simma efter vissa förberedelser. Även om vagnen inte har använts särskilt flitigt de senaste åren har de ändå funnits kvar i Kosovo i beredskap om något skulle inträffa.
Transportstöd från andra nationer
Med en flygtransport varje dag i fyra dagar skickades de 15 PBV:erna hem till Sverige, och transporten till flygplatsen fick ske nattetid för att inte störa trafiken. Den danska och den finska kontingenten hjälpte båda till med lastbilar och förare så att PBV:erna kunde fraktas gemensamt och för att spara tid.
– Transporten gick som smort, och tack vare stödet från danska och finska kontingenten gick allt mycket snabbare och smidigare än vad vi först räknat med, säger MTO Anders Kullbom.
I tidig gryning kunde de som ville se de sista svenska PBV:erna lämna kosovansk mark för att återvända till Sverige. Ett farväl med blandade känslor för flera av soldaterna.
– Det är en delad känsla jag har inför det här avskedet. Visst är det bra att de inte längre behövs här, men det kommer samtidigt att kännas tomt utan dem. De har blivit en del av insatsen för mig, säger Mikael Martis på reparationspluton som även fanns på plats 2004 när PBV:erna kom ner till Kosovo igen.
PBV:erna transporterades hem med flygplanstypen AN - 124 som är världens största serietillverkade flygplan.