Ett efter ett rullar fordonen ut på den nya banan. De har en tillsynes enkel uppgift framför sig – att upptäcka sådant som skulle kunna vara tecken på en hemmagjord bomb, en så kallad IED (Improvised Explosive Device). Det kan vara allt från markeringar i terrängen till nygrävda gropar, en konstig hög eller en kabel.
I ett av fordonen sitter löjtnanterna Sonny Quick och Mattias Olsson tillsammans med fänrik Anders Lundgren, alla från 715:e mekaniserade trosskompaniet. Sakta kör de den två kilometer långa slingan. De misstänker en stolpe här, en grop där och tycker sig se två misstänkta figurer i terrängen. En bil vid vägkanten gör också att de skärper uppmärksamheten lite extra.
– Tittar man så hittar man, säger Anders Lundgren.
– Sedan är det nog mycket man tror är något – och annat man borde ha reagerat på som man missar, säger Mattias.
Det är första dagen på kursen. De har gått igenom hur det kan se ut i teorin – men i praktiken är det inte lika lätt.
– Det här är ju inget nytt egentligen. Sådant här tittade vi efter när jag var i Libanon också. Även när jag var i Afghanistan för några år sedan. Nu används nya metoder, bara. Jag är glad att få lära mig mer, säger Sonny, som berättar om hur man känner sig när man åker på en väg där något kan hända.
– Man är spänd. Det svåra är när man har varit på en plats länge och allt blir rutin. Det måste man göra allt för att undvika. Man måste alltid vara uppmärksam, säger han.
Samma sak trycker instruktörerna på: upprepa inga mönster, gör det svårt för motståndaren att lista ut vad vi ska göra framöver.
Nästa uppgift har tagit vid: att gå samma sträcka som man nyss åkt igenom. Det visar sig att den tillsynes enkla uppgiften var betydligt svårare än så – gruppen har missat flera saker.
– Vill de kan de göra allt möjligt mot oss, säger Mattias.
– Det var fruktansvärt svårt att se vad som kan vara ett tecken på en bomb. Man får inte ha bråttom, slår Anders fast.
De är nöjda med dagen och glada att kursen fortsätter ytterligare några dagar.
– Det finns ju inte bara problem – det finns lösningar också, säger Mattias.
Samma sak vill löjtnant Emil Silfverberg, instruktör och till vardags på röjdykdivisionen i Skredsvik, trycka på.
– Vi vill öva att agera i en miljö där det förekommer hemmagjorda bomber. Vi tränar så att vi minimerar förluster och skador. Även om bomberna är svåra att se, så går det att göra väldigt mycket för att lära sig att upptäcka dem, säger han.
Det kommer officerarna att bli bra på under de kommande dagarna. Vad man gör när man upptäcker dem – eller det smäller – står också på schemat. Scenarierna bygger på vekliga händelser från Afghanistan och Irak. Efter kursen kommer officerarna att föra vidare kunskaperna till de värnpliktiga.
Om ett år gäller det att kunskaperna sitter – då kommer officerare och soldater från P 7 att åka till Afghanistan.
Fakta:
- Den nya banan är 2,1 km lång och klarar alla förbandets fordon, från hjulfordon till stridsvagn 122.
- Den är till för att lära ut grunderna om hur man hanterar hemmagjorda bomber. När grunderna lärts ut kan det användas när som i övningar.
- Banan kan lätt byggas om
- Enskilda delar kan flyttas ut och användas var som helst på övningsfältet