Kapten Åkerlund och kapten Hjelm, som är övningsledare samlar 3. och 4. pluton för en genomgång. Hjelm förklarar att övningen går ut på att ha testat att vara i vinterkallt vatten. Att det är bra att känna till sin egen reaktion och hur kroppen beter sig om man skulle gå genom isen.
Efter den här övningen klarar man sig bättre i en skarp situation än om man aldrig skulle ha testat. Vi går igenom vilka ställen man ska akta sig för när man är ute på isen; vass, råk, brygga, bro, udde, avlopp, inlopp, sund, grund och vindbrunn, eftersom isen är svagare där. Innan man går ut på en is ska man ha kunskap om dess tjocklek och karaktär. Man ska minst ha med sig isdubbar men gärna också en säkerhetslina och en stav. Dessutom ska man alltid ta med sig sällskap. Vi får lära oss att med fart ökar risken, om man har på sig skidor eller åker på en kälke kan man ta sig längre ut på en svag is innan man riskerar att gå igenom. Då är det inte säkert att man upptäcker faran i tid.
Övningen ska genomföras i par, den ena går i vattnet och den andra som är torr och varm assisterar vid klädbyte eller annat som kan behövas. Varje soldat säkras med ett livbälte med två linor för att ingen ska hamna under isen och för att soldaten i vattnet ska kunna dras upp om det blir nödvändigt. Soldaterna ska lugnt kliva ner i vattnet, ta sig fram till andra sidan vaken, vända om och när de kan andas lugnt anhålla om att få komma upp ur vaken.
När det beviljas tas isdubbarna loss runt halsen, och soldaten häver sig upp med hjälp av dubbarna och simtag med benen. Det är viktigt att i en skarp situation försöka ta sig upp ur vattnet från det håll man föll i, eftersom isen är starkare där. Efter att ha tagit sig upp ur vaken måste alla springa minst en gång upp till grinden och tillbaka för att få i gång värmen i kroppen ordentligt igen. Det finns också termosar med varm dryck att dricka efter bad. Efter den muntliga genomgången visar Korpral Hedström praktiskt hur det ska gå till.
Vid vakbad finns alltid en sjukvårdare med.
– Det är psykologiskt viktigt, men också en säkerhet att jag finns med, säger sjuksyster Berit Wallin. Hon har bland annat ett akutsjukvårdskit och en varm bil till sitt förfogande.
– Det är roligt att vara med på isvaksövningen för man ser hur glada soldaterna blir av att klara det. Den här övningen är stärkande för dem.
Jesper Nilsson står sist i kön ner till vaken. Det är ingen taktik från hans sida, utan en följd av att han är i en grupp av tre soldater.
– Jag har aldrig gjort något liknande det här innan, skrattar Jesper förväntansfullt och fortsätter; det känns okej, jag tycker att det har sett bra ut hittills för de andra, avslutar Jesper från sin utsiktsplats i kön.
För varje soldat som tar sig upp ur isvaken och springer förbi kön upp mot torra kläder och elden hurrar kamraterna och klappar i händerna ”bra, snyggt jobbat spring, spring”. Vissa nybadade är sammanbitna och springer snabbast möjligt till sitt ombyte medan andra kostar på sig ett jubel, tjut eller en segergest. Några kramas för att hålla värmen. Ner i från isen hörs med jämna mellanrum Kapten Hjelms röst ”nästa”.
Någon som redan hunnit i vaken och därefter sprungit sig varm är Erik Markesjö.
– Jag tycker inte att det var så farligt. Jag kände att jag kunde simma och röra mig när jag hade vänt i vaken, berättar Erik. Men det kändes obehagligt när jag kände att vattnet forsade in i skorna, fortsätter Erik samtidigt som en nybadad soldat springer förbi bakom honom upp mot elden och sitt torra ombyte.
– Värst var att komma upp ur vaken i de blöta kläderna, men nu känns det bra igen, avslutar Erik.
När alla soldaterna gått i och kommit upp ur vaken och packat ihop sina saker summerar kapten Hjelm:
– Jag är imponerad av de värnpliktiga soldaterna idag. Jag tycker de har varit starka och jobbat på bra, säger han och pausar. En bra förmiddag, nu tar vi lunch!