Personalen i sjökontrollen har hela tiden radiokontakt med de officerare som håller i övningen. De säger till när de börjar skjuta, och om de gör något uppehåll. Livkompaniets 18.e vakt- och eskortplutonen övar strid från lätta fordon den här dagen. Det innebär att man skjuter ut genom den nerdragna bilrutan medan man kör.
– Det här är moment alla kommer att ha nytta av inför övningsserien i vår, när vi ska jobba mycket med eskorter, säger förstesergeant Artur Skowronski, som leder dagens övning.
Under veckan har de även övat vad som händer om man kör på en IED, hemmagjord bomb.
– Jag ska åka till Afghanistan i höst. Förhoppningsvis får jag med mig några av de duktiga soldater vi har på plutonen. Den här typen av övningar är mycket relevant även inför det, säger han.
Men det är inte en helt lätt övning.
– I ena sidan bilen måste man skjuta med vapnet från motsatt håll det man är van vid. Det gör det mycket svårare. Dessutom är det svårare när det rör sig än när man står still, säger Hanna Ekberg, en av soldaterna.
Hon kommer inte att åka med till Afghanistan i höst – men kanske senare.
– Ibland blir jag väldigt sugen – ibland inte. Jag har inte sökt något nu. Jag vill nog ha en paus innan jag gör det, säger hon.
Någon kilometer därifrån övar den andra plutonen på Livkompaniet, de som ryckte in i början av året. De har övat stridsskjutning, enskilt och som stridspar, under veckan. Dessutom har de kastat handgranat. Att båda plutonerna övar samtidigt, trots att de ligger olika i utbildningscykeln, är ett sätt att hushålla bättre med resurserna.
– Soldaterna har varit jätteduktiga överlag. Vi har kommit längre än de mål vi satte upp för veckan, säger löjtnant Pontus Tyrling, övningsledare.
Han följer efter soldaterna Philip Sjölin och Joacim Stewart när de går framåt, stöter på en fiende med mycket eldkraft, och måste dra sig tillbaka medan de skjuter för att skydda sig själva. De måste också kasta handgranat för att skydda sig mot motståndaren. Tidigare i veckan har de kastat skarp handgranat, nu är det en övningsvariant som bara smäller högt.
Efteråt blir det både beröm men också hårda ord från officerarna – de gjorde flera misstag.
– Det var rätt att han sa åt oss, säger Joacim.
– Ja. Jag blev för uppstissad av situationen. Vi ska göra bättre nästa gång, säger Philip.
Hela tiden är fältet bevakat av personalen i sjökontrollen, med hjälp av en ny mast precis bredvid. Den nya lokalen, som blev invigd för bara några veckor sedan, är betydligt bättre än den gamla, som hängt med sedan 60-talet. Utrustningen inuti, som radarskärmar och utrustning för att kommunicera med båtar, har givetvis blivit moderniserat många gånger sedan dess.
– Nu sitter vi lite lägre än förut. Det gör att vi kan se stranden ännu bättre. Det händer ibland att folk går över avspärrningarna vi sätter upp. De förstår inte att det är livsfarligt! säger Raymond Pettersson, chef för Kabusa skjutfält.
Just den här dagen har han inte behövt stoppa någon.
– Mest folk är det när det är fint väder. Människor är välkomna till vårt fina fält när vi inte skjuter. Så här års brukar det vara rätt så lugnt.
Det gamla tornet, som är en profil i landskapsbilden, kommer sannolikt att tas ner i höst.
– Men blinkljuset är flyttat och kommer fortfarande att synas. Om det blinkar, då övar vi på fältet, säger Raymond.
Fotnot: Tiderna när vi skjuter, det som kallas avlysningar, hittar du i kolumnen till vänster under rubriken Södra skånska regementet P 7 och ”Avlysningar”.