Anneli, för närvarande chefssekreterare, ska vara chef för stabsexpeditionen i Afghanistan. Agneta, som jobbar på stabsexpeditionen men tidigare arbetat mycket med redovisning av materiel, inköp och anskaffning, ska vara logistikassistent.
– De har stor kompetens inom sina områden som vi behöver ha med. Kraven utomlands är lika höga som här hemma, men det är till exempel ännu fler hemliga handlingar vilket gör att det är ännu högre krav på noggrannhet, säger Peter Nilsson, ställföreträdande chef för den svenska styrka som åker till Afghanistan sent i höst, FS 20.
På plats i Afghanistan är alla soldater.
– Men kraven ser olika ut för en stabsassistent och en skyttesoldat. Alla måste ha kombattantutbildning, kunna skydda sig själva och kunna hantera sitt vapen. Naturligtvis måste skyttesoldaten kunna det på en högre nivå Det kommer att vara en hel del utbildning – alla i förbandet måste ha självförtroendet att känna att de kan hantera sig vapen och kan försvara sig.
Men varför väljer man då att åka?
– Det ska bli skönt att komma ifrån alla skrivelser ett tag! utbrister Agneta och skrattar.
Men lite allvar ligger det i det. Efter 32 år i Försvarsmakten – fyra år längre än Anneli – är det dags att prova på något annat.
– Jag var på väg för 10-15 år sedan. Men då var jag ensamstående med min son – det kändes inte tryggt. Nu har jag ett stabilt förhållande och min son är själv pappa, så han klarar sig utan mig.
– Jag har haft olika tjänster här, men bara sett utbildning och träning – nu vill jag veta hur det är utomlands också. Och så får man nog livserfarenheter man inte kan föreställa sig, säger Anneli.
Men det är inte självklart att de får åka. De har mönstrat, men innan de kan börja utbildningen inför att åka till Afghanistan finns ett steg till att klara: GSU US, grundläggande soldatutbildning utlandsstyrkan. Det är en fyra veckor lång utbildning där de som inte gjort lumpen men som kan vara aktuella för utlandstjänst får en intensivutbildning i allt från vapentjänst till sjukvård. Den som inte blir godkänd får inte åka.
– Jag ser verkligen fram emot att åka. Jag skulle bli fruktansvärt besviken om det inte blir av, säger Agneta.
Båda två nyttjar så mycket de bara kan av de tre timmar fysisk aktivitet de får göra på arbetstid.
– Vi kör fem pass i veckan. Vi peppar varandra. Agneta är starkare än vad jag är, men jag är snabbare.
– Vi brukar skoja att om något händer får du springa därifrån och jag stannar och slåss, säger Agneta.
Överstelöjtnant Peter Nilsson tror att de kommer att få en viktig roll att fylla väl i Afghanistan, inte bara med sina meriter.
– Har man en bra blandning mellan yngre och äldre blir det också ett bättre och mer moget uppträdande hos alla. Jag tror också att det är bra för Försvarsmakten att även civil personal är med utomlands – då tror jag att det går ännu bättre att jobba tillsammans här hemma.