En av de första att träda in i det frivilliga systemet är Johan Hagman, soldat på 19:e vakt- och eskortplutonen, som kan berätta för besökarna på Regementets dag om både det nya och det gamla. Första juli har han gjort halva sin utbildning – och väljer att vara kvar som frivillig.
– Jag vill stanna, både för att fullfölja det jag påbörjat, men också för att jag trivs och för att jag får en bra utbildning. Det bästa är ändå kamratskapen, allt man lyckats göra tillsammans och hur vi stöttar varandra när det är jobbigt, säger han.
De största skillnaderna mot förr tror han är utrustningen, som utvecklats mycket, och befälens attityd.
– De gör det som krävs för att vi ska lyckas med vår utbildning på ett bra sätt.
Ett av hans befäl, kapten Fredrik Mingert, håller med.
– Jag tycker det är skillnad mot när jag gjorde lumpen -94-95. Uppgiften ändras – och då ändar sig människor också, säger han.
En av dem som håller historien vid liv är Jörgen Bergstrand, ställföreträdande kompanichef i hemvärnet och aktiv i Fordonsgruppen, en del av Södra Skåningarnas Kamratförening. Iförd en uniform av modell -59 är han med och visar upp den gamla Stridsvagn 102, också känd under namnet Centurion.
Han gjorde lumpen 1971-72 på P 7 i Ystad som kompanisjukvårdare.
– Jag minns att det var utvecklande, den där gamla klyschan att ”pojkar blir män” stämde tycker jag – och då var det ju bara pojkar som gjorde lumpen.
Det han minns bäst är kamratskapet.
– Däremot var tonen mellan värnpliktiga och befäl en annan, jag blev aldrig tilltalad som ”du” utan som ”han”. Det är bra att det har ändrat sig – jag tror att attityden då skapade mycket försvarsovilja.
En av dem som kanske blir soldat i framtiden – just nu tycker han i alla fall att det verkar lite spännande – är Viktor Arvidsson, åtta år i morgon. Han provar soldatens utrustning, komplett med skyddsväst, stridsväst, hjälm och vapen.
– Det var tungt att ha allting på sig. Det roligaste jag har gjort i dag var att åka bandvagn, säger han.
Några andra som funderar på ett liv i grönt är Ida Eriksson, 11, och Annie Roos, 18, som hälsar på John Eriksson, vagnchef i eldledningsvagnen på 713:e kompaniet.
– Jag vill inte så gärna åka runt och skjuta, men jag funderar på att bli ridande soldat. Det är kul att vara här i dag för det är mycket att kolla på, säger Annie.
– Jag tycker också att det verkar roligt. Här i dag gillar att det är mycket man får prova, som att sitta i vagnen, säger Ida.
John har dock lite blandade känslor inför att rekommendera soldatyrket eller inte.
– Det är bra med alla kompisar man får. Det har varit trevligt och vi har haft kul. Men vi har också väntat mycket under övningarna, det tycker jag har varit lite drygt. Det är väldigt roligt att familjen och så många andra är här i dag, så att de förstår vad vi sysslar med. Det är svårt att förstå om man inte ser det själv, säger han.
Under dagen visade regementet upp sig från alla möjliga håll. Det var stridförevisning och en traditionsenlig ceremoni som blev lite extra högtidlig i och med nationaldagen. I sitt tal påminde överste Jan Pålsson, regementschef, om att fred och demokrati faktiskt inte är något vi kan ta för givet, och att det är ett område där Försvarsmakten spelar en viktig roll.
– Jag hoppas att ni är lika stolta som jag över de soldater som står oss, sa han.
Han välkomnade också soldaterna tillbaka i framtiden – som frivilliga inom någon av alla de många karriärmöjligheter som Försvarsmakten erbjuder.