Det är ingen hemlighet att livet som soldat är ett riskfyllt uppdrag. För att ta hand om fysiska skador är NBG välutrustat med läkare och sjuksköterskor, för att ta hand om de psykiska finns Marje Lepp.
Tidigare arbetade hon främst som företagsläkare med lätt och tung psykiatri, idag har hon lagt den civila karriären på hyllan och istället blivit anställd i Nordic Battlegroup.
– Det här är helt nytt och omvälvande men samtidigt väldigt kul, berättar Marje Lepp.
Skjutbanor, tält och handgranater
Det var i augusti som Marje ryckte in på sjukvårdskompaniet. Innan dess hade hon aldrig ägnat sig åt militär verksamhet. På väldigt kort tid lärde hon sig allt från att ligga på skjutbanan, bo i tält och kasta handgranat.
– Grundutbildningen var inte helt komplikationsfri. Det är svårt att med små händer bli vän med vapnet.
Trots de motgångar som Marje Lepp stött på under sina första månader i Försvarsmakten är hon stolt över sin insats.
– Jag fick väldigt mycket stöd hemifrån, både min son och man uppmuntrade mig, fortsätter hon.
Unik befattning
Aldrig tidigare har en psykiatriker anställts inom NBG. Marje menar dock att det finns ett behov av den typen av vård, och idag är hon den enda som kan erbjuda den.
– Vi är på rätt väg och utvecklingen går framåt, men än är det långt kvar.
Marje Lepp belyser också att det är viktigt att soldater efter insats inte ska behöva söka sig till civila sjukhus som inte alltid vet vad en utlandsmission kan innebära. Med anledning av detta fyller psykiatriker en viktig funktion som har rätt att både ge medicin till patienter och vid behov lägga in dem på sjukhus. Att själv göra en insats i utlandet ser hon positivt på.
– Visst utvecklas man som människa vid en insats men det är nog främst mitt modershjärta som ömmar efter att hjälpa unga.
”Man blir aldrig för gammal”
Inom en snar framtid fortsätter grundutbildningen för Marje. Då väntar mer drillning i vapenhantering och taktiskt tänkande. Detta är inget som skrämmer henne utan snarare tvärtom.
– Jag har bara gott att säga om de officerare som utbildat mig hittills. Med glimten i ögat och med fast hand lärde de oss enormt mycket, man blir aldrig för gammal för att lära sig, avslutar Marje Lepp.