Övning i ny tappning

Under förra veckan genomförde 204.amfibieskyttekompaniet sin utbildningskontroll "Övning amfibie". Övningen är ett av tre steg på vägen till att få utbildningstecken och att bli godkänd amfibieskyttesoldat. De andra stegen är snabbmarschen och stridshinderbanan.

Det kan tyckas enkelt att hissa ner sig från ett berg, men det kräver teknik och i vissa fall överbygga höjdskräck. Foto: Martin Bylund/Försvarsmakten

Patrick Holmlin menar att vilket av de tre som är svårast är väldigt personligt. Dock råder inget tvivel om att utbildningskontrollen står mest i centrum.
– Man tränar länge inför "Övning amfibie". Det är en stor, fysiskt och psykiskt påfrestande, längre övning, vilket gör att den får mer uppmärksamhet

Ett åttiotal soldater inledde under måndagen med att marschera tre mil till övningsfältet i Myttinge. De flesta hade genomgått övningen tidigare, men åtta av deltagarna var med för första gången. Den här sträckan går alla tillsammans.
– Vi vill bygga gruppkänsla, gemenskap och kamratanda, säger Patrick Holmlin.

Dagen efter marschen börjar kroppen att säga ifrån för vissa. Svullnade fötter, värkande knän och sår gör att en del överväger att avbryta.
– Någon kommer alltid att bryta, säger Albert Löfgren som är stridsledare för övningen. Oftast är det gamla skador som gör att man bryter. Det är faktiskt inte så ofta det handlar om prestationsproblem.

Under förmiddagen på tisdagen delades soldaterna upp så att de som varit med tidigare fick prova på att repellera – fira sig med rep nedför en klippvägg. Därefter åkte de tillbaka till regementet medan nykomlingarna stannade för att få sin fysik, viljestyrka och sitt kunnande prövade i ytterligare några dygn. Kompanichefen, Patrik Berge vet vad de prövade soldaterna går igenom.
– De har ett mentalt isberg framför sig och det är det som är grejen. Att man ska klara det.

En av dem som prövades var Jane Ahlberg som gjort värnplikten 2006-2007 i Revingehed. Hon är stabssignalist och ser positivt på kompaniets varierande vardag.
– Ingen dag är den andra lik. Ena dagen är man på stridshinderbanan. Andra dagen åker man båt.
Även i utbildningskontrollen varierar momenten mycket, allt från övergång av vattendrag och avståndsbedömning till strid och omhändertagande av stridsskador. Men det är inte bara det rent praktiska som Jane Ahlberg fått ut av utbildningen.
– Man har ju utvecklats som människa också. Det här har stärkt min självkänsla och gjort mig starkare, säger Jane Ahlberg.