Det var den 1 april 2011 som en demonstration mot en koranbränning i USA urartade till upplopp. Demonstranterna samlades efter fredagsbönen och till en början förlöpte demonstrationen fredligt innan den förbyttes till ett angrepp mot Unama:s kontor (United Nations Assistance Mission in Afghanistan) i centrala staden.
– Att det skulle bli så våldsamt och att man valde Unama som mål var helt oväntat, säger Joakim Johansson. Det var snarare farhågor om att amerikanska ambassaden skulle angripas.
Joakim Johansson var den förste internationelle representanten på plats efter attentatet där svensken Joakim Dungel tillsammans med en norsk och en rumänsk kollega mördades. Fyra nepalesiska vakter dödades också när demonstranterna gick till angrepp.
Guvernör Atta i provinsen Balkh utlovade under minnesstunden att något liknande aldrig skulle inträffa i Mazar-e Sharif igen.
FN representerades av Unama:s chef Jan Kubis och ambassadör Henrik Landerholm representerade Sverige.
– Jag var där tillsammans med representanter från både Norge, Rumänien och Nepal, säger Henrik Landerholm. Attacken fick mycket långtgående konsekvenser och påverkar även idag alla internationella aktörers uppträdande och säkerhetstänkande.
Minnesstunden inleddes med en kort redogörelse för händelsen. Därefter följde tal av Jan Kubis och guvernör Atta. En minnessten i marmor med de mördades namn hade rests på gården där ljus tändes och blommor sattes ner.