En notis på försvarets webbplats talar om att en av de svenska enheterna hamnat i strid. Några korta rader beskriver den längsta och mest intensiva stridskontakten hittills under FS 22s insats. Texten lyder:
En svensk enhet hamnade i strid drygt en mil norr om staden Sar-e Pul strax före 15.00 på måndagen. Inga person- eller materiella skador har rapporterats. Soldaterna var på patrull i den västra delen av det svensk-finska ansvarsområdet när de blev beskjutna med finkalibrig eld och raketgevär. Elden besvarades och striden var över inom en timma. Flygunderstöd kallades in.
Rutinpatrull
Chef på plats var kapten Klas Åkesson från K3 i Karlsborg:
– Vi var ute på en rutinpatrull i ett område som är vattensjukt och där det är svårt att ta sig fram med fordon. Vi var därför tvungna att ställa bilarna i utkanten av en by och gå till fots.
Det var en patrull likt många andra. Soldaterna hälsade på civilbefolkningen och frågade om säkerhetsläget. Inga tecken tydde på att det skulle vara något extra hot denna dag även om svenskarna visste att det fanns talibaner boende i området.
När soldaterna kommit till utkanten av byn blev de beskjutna. Fienden låg i eldställningar på en höjd cirka 700-800 meter därifrån. Elden var kraftig med både raketgevär och kulsprutor.
Kulorna slog ner runt omkring och trots att soldaterna hade tagit skydd bakom en mur rördes marken upp av damm.
– Det var otroligt nära. Jag kunde se hur kulorna slog ner alldeles bredvid soldaternas huvuden, berättar Klas Åkesson.
Träning ger resultat
Svenskarna försvarade sin position envist och mycket ammunition gick åt.
– Vi stred nästan konstant i 45 minuter. Men det var mest intensivt under de första sex-sju minuterna när vi initialt besvarade elden. Sedan var vi tvungna att dra oss tillbaka mot fordonen för att fylla på ammunition och få tillgång till tyngre vapen.
När striden började försvann alla byborna in i sina hus och gatorna var helt tomma när svenskarna drog sig tillbaka. De blev kraftigt beskjutna under hela tiden.
– Jag kände mig aldrig rädd, men visst var man orolig för att någon av mina soldater skulle skadas. De träffade så nära många gånger. I övrigt var det inga konstigheter. Det här är vad vi tränat för och mina soldater vet hur uppgiften ska lösas.
Han förklarar att när något händer bli alla väldigt uppgiftsfokuserade. Träning och samövning hemma ger resultat. Det är ett lagspel där alla vet vilka positioner som ska intas.
– Jag har tränat för det här i 13 år. Den som säger att man aldrig kan föreställa sig hur det är att hamna i strid måste ha dålig fantasi. Striden blir som en av alla övningar men med mer allvar.
Flygunderstöd var begärt och när attackhelikoptrarna kom kunde svenskarna påbörja motanfallet. Afghanska och amerikanska förband hade kallats in som förstärkning och fienden drevs bort. På höjden där insurgenterna haft sina stridsställningar hittades tusentals hylsor.
Den obligatoriska debriefen efter uppdraget kännetecknades av stor lättnad. Alla hade kommit hem oskadda.