På uppdrag i oroliga Chimtal-området

Det är gryning i norra Afghanistan. Klockan är halv fem på morgonen när skaran av svenska soldater strömmar in i matsalen på Camp Northern Light för att äta en bastant frukost. Om en liten stund bär det iväg till oroliga Chimtal-området.– Vi ska dit och patrullera tillsammans med afghanska säkerhetsstyrkor och även söka igenom ett antal byggnader efter tunga vapen, berättar plutonchef Mikael Strandberg.

Soldaterna utanför en av Nawshar-byarna, ett oroligt område som av flera soldater kallas för ”vilda västern”. Trakten är ett känt fäste för motståndsmännen som vid flertalet tillfällen attackerat afghanska poliser, militärer och Isaf-soldater. Foto: Johannes Tolf/Försvarsmakten

Området dit soldaterna ska benämns ofta som ”väster om Mazar-e-Sharif” i massmedia, och är ett av de oroligare territorierna som svensk trupp verkar i. Idag ska de arbeta i anslutning till Nawshar-byarna, ett känt fäste för motståndsmännen som vid flertalet tillfällen attackerat afghanska poliser, militärer och Isaf-soldater (International Security Assistance Force), däribland svensk trupp.
– Området är talibanernas hjärteområde i norra Afghanistan. De vill störta regeringen och ta över landet igen, säger underrättelseofficeren Mikael Lindström, som ska med på dagens operation tillsammans med kollegan Mikael Strandberg som leder en av plutonerna.
– Talibanerna driver exempelvis illegalt in skatt från invånarna i byarna. De som inte lyder dödas. Det händer att de avrättar folk mitt på blanka dagen på offentliga platser. De filmar gärna när de tar livet av folk för att använda i propagandasyfte, berättar Lindström.
Han säger att pengarna som drivs in används till att köpa vapen, ammunition, sprängämnen och att betala lön till motståndsmännen. En hel del av pengar kommer även från narkotikaframställning, vilket är vanligt i taliban-kontrollerade områden.

Skottlossning och vägbomber

Några timmar har gått sedan vi lämnade militärbasen i Mazar-e-Sharif. Tillsammans med cirka hundra afghanska militärer och poliser beger vi oss in i det område som en del soldater kallar för ”vilda västern”. Det är de afghanska säkerhetsstyrkorna som leder operationen och befinner sig längst fram i den långa fordonskonvojen.
– Just nu söker afghanska militärer efter sprängladdningar längs med vägen in till byn, berättar plutonchefen Strandberg, samtidigt som han tittar i kikaren genom det dammiga sidofönstret på pansarterrängbilen.
– Det är inte ovanligt att motståndsmännen i det här området gräver ner bomber och försöker spränga regeringsstyrkorna, eller oss, fastställer han.
Konvojen rör sig långsamt framåt i takt med att afghanerna betar av meter för meter med hjälp av minsökare. Samtidigt är takskyttarna på de svenska fordonen redo att besvara ett eventuellt eldöverfall.
– Motståndsmännens syfte är ta över Afghanistan, att talibanerna ska styra så som det var innan de störtades 2001, säger underrättelseofficeren Lindström.

Konvojen fortsätter på en smal grusväg genom ett litet samhälle. Byborna stannar till och tittar på oss. Det är lugnt just nu, men det kan svänga snabbt i de här trakterna. När vi stannat och klivit ur fordonen berättar Mikael Lindström att de afghanska säkerhetsstyrkorna, som körde längst fram i konvojen, besköts för en liten stund sedan.
– Det var bara en enstaka eldskur från en kulspruta, och de träffade tack och lov ingen. Den afghanska polisen besvarade elden, konstaterar Lindström.

Söker efter tyngre vapen

När vi tillsammans med en grupp afghanska poliser närmar oss byn där det enligt upplysningar kan finnas tyngre vapen gömda, stannar vi plötsligt till.
– Polisen har fått tips om att det ska finnas en bomb nedgrävd längs med den här vägen, berättar plutonchefen Strandberg samtidigt som han pekar bortåt grusvägen.
– Det är mycket möjligt att motståndsmännen är här i närheten, tillägger den afghanska tolken som vi arbetar med.
Ett kort vägavsnitt söks med minsökare, varefter vi sneddar in på en stig som leder oss till de hus som ska sökas igenom. Samtidigt cirkulerar två amerikanska stridshelikoptrar i luften för att ge oss extra beskydd. Plutonchefen ger order till några soldater att upprätta en stridsställning för att skydda ena flanken.
– Här ska det, enligt de uppgifter som vi har, bo högt uppsatta taliban-ledare, berättar underrättelseofficeren Lindström.
– Några av byggnaderna ska även fungera som gästhus för taliban-krigare, tillägger han.
De afghanska poliserna söker igenom flertalet hus tillsammans med de svenska soldaterna. De som normalt bor här är emellertid försvunna. Några tyngre vapen hittas inte, men Lindström ser ändå patrullen som lyckad.
– Ja, absolut! Det är en framgång att vi kunde gå in på djupet, att vi kunde ta oss hela vägen fram till deras hem, där de tidigare kände sig säkra, säger han engagerat.
Dagens uppdrag i Nawshar-byarna börjar närma sig sitt slut. Efter flera timmar ute i den afghanska hettan är det ett gäng svettiga soldater och officerare som beger sig tillbaka till fordonen. På vägen hem stannar vi till vid en fortliknande polisstation.
– Vi ska hjälpa afghanerna att oskadliggöra en vägbomb som de hittade för några dagar sedan, berättar plutonchefen Strandberg.
Sprängladdningen placeras ute i öknen, på behörigt säkerhetsavstånd. Det sprakar till i kommunikationsradion i samband med att eldtillståndet ges, varefter en pelare av rök hastigt slungas upp från marken där bomben tidigare låg. Fordonet vi sitter i vibrerar lite lätt av tryckvågen, och en dov smäll hörs ögonblicket senare.
– Ja, det var det, säger Strandberg nöjt och avslutar:
– Nu åker vi hem till Camp Northern Lights.