Antalet olyckor i Sveriges 109-åriga ubåtshistoria har hittills varit mycket få. men den största är utan tvekan Ulvenkatastrofen. Den 15 april 1943 genomförde Ulven en övning utanför Göteborg. Efter en genomförd torpedskjutning miste övningsledningen radiokontakt med ubåten och när man inte hört av den på nästan ett dygn befarade man att något inträffat. Ett intensivt sökande inleddes och som mest deltog ett 50-tal fartyg. Den 5 maj fastnade en fisketrål i ubåten och kort efter det kunde dykaren Ivar Eriksson skickas ned från HMS Belos och meddela att han stod på ubåtens torn. Ubåten bärgades i juli 1943 och det stod snart klart att den gått på en tysk mina. Den 4 augusti 1943 begravdes de 33 besättningsmedlemmarna på Nya varvets kyrkogård i Göteborg. På marinens kransar löd inskriptionen ”Fosterlandet tackar dig”.
– Jag tjänstgjorde i förliga torpedrummet på Ulven under nästan hela 1942 och mönstrade av i början av 1943. Det är svårt att beskriva känslan när jag fick veta att Ulven försvunnit men det var en fruktansvärd upplevelse. Jag kände i stort alla ombord och ubåtsbesättningarna är som en stor familj. Både jag och hela svenska folket hoppades på att man skulle kunna få upp besättningen levande, säger Erik Brelén, 91 år gammal och den enda nu levande som tjänstgjort på Ulven.
Minnesceremonin genomfördes ombord HMS Belos vid Ulvens förlisningsplats och förrättades av marininspektören, konteramiral Jan Thörnqvist. Flaggvakten bestod av besättningsmedlemmar från Belos och även personal från Marinens musikkår deltog. Ubåtsklubben Nordkaparen deltog också och lade 33 rosor med respektive besättningsmedlems namn i havet. Vid sidan av Belos intog HMS Södermanland uläge och fortsatte färden i sitt rätta element.
– Jag tycker att det var en värdig ceremoni. Det var särskilt gripande att träffa de som hade kamrater på Ulven. Vi genomför ceremonin för att hedra besättningsmedlemmarna på ubåten men också alla de som gjort en insats för Sverige och skadats eller till och med omkommit. Detta är inte bara viktigt för anhöriga till de omkomna på Ulven utan för hela Försvarsmakten. Vi sätter ett stort värde på deras uppoffring, säger konteramiral Jan Thörnqvist, marininspektör.
Sedan Ulvens förlisning har både ubåtarna och ubåtsräddningsberedskapen förbättrats. I dag har Sverige en av världens bästa ubåtsräddningsförmågor. Både Belos och ubåtsräddningsfarkosten (URF) har blivit moderniserade för att kunna undsätta en ubåt snabbare och säkrare.
– Vi har en god ubåtsräddningsberedskap i dag. Belos är dedikerad till ubåtsräddningen med URF och dykerikompetensen ombord. Dessutom har vi internationella avtal med andra nationer som gör att vi kan använda deras resurser om något liknande skulle inträffa och vice versa. Denna typ av olycka är inte bara militär utan berör hela samhället och jag räknar med att vi får stöd från exempelvis Kustbevakningen om något liknande skulle inträffa, vilket vi givetvis inte vill, säger konteramiral Jan Thörnqvist.
I slutet av ceremonin lades en krans i havet av marininspektören. På kransen löd inskriptionen ”Fosterlandet tackar dig”.