Fartyget kastade loss kring lunchtid och stävade ut till ett utgångsläge som låg över 60 sjömil bort. För ett förhållandevis litet fartyg, som samtidigt påverkas lättare av sjöhävning så höll besättningen tummarna att sjöväderprognosen skulle stämma. Den svenska prognosen sa 3-6 m/s medan den danska hade ett mer pessimistiskt budskap, 10-13 m/s med risk för kuling och 15 m/s i byarna.
– Vädret är väldigt avgörande för att vi ska kunna bärga torpeden så som systemet ser ut nu, säger Björn Petersson som är sekond ombord.
Det visade sig att vädret blev någonting mitt emellan och började lugnt, ökade sedan under förnatten, men med en vindkantring som gjorde att sjön inte blev så grov. Detta innebar att man kunde meddela bärgningsbart väder och sjö till de skjutande enheterna. Att bärga förhållandevis tunga torpeder, från havet och upp på ett gungande, slingrande fartyg kräver ett gott sjömanskap med säkerhetstänk och bra teamwork.
Vid själva bärgningen har de olika besättningsmännen klara roller, både när torpeden ska upp ur vattnet och i efterarbetet, när torpeden väl ligger på plats på däck. Skälet att man jobbar på det sättet är framförallt av säkerhetsskäl.
Efter en lång natt, med varierande väderförhållanden så hade Pelikanen tagit upp de torpeder som sköts. Bärgningarna gick smidigt och när väl torpederna var surrade i sina skrån så påbörjades hemfärden med sjö och vind akterifrån vilket gav en ganska behaglig gång för fartyget och chans för besättningen till lite välförtjänt vila.