Inte bara bly i luften

En hemvärnsbataljon består inte bara av soldater och befäl. Många viktiga kuggar skapar helheten.

Björn Lindgjerdet, ledningsplutonchef.
Björn Lindgjerdet, ledningsplutonchef.
Björn Lindgjerdet är ledningsplutonchef. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Bataljonspastor Gunnar Imberg.
Bataljonspastor Gunnar Imberg. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten

I en hemvärnsbataljonsstab ingår cirka 35 personer, var och en med sin uppgift. Staben ska vara igång dygnet runt. Man ska också kunna ordna en mindre ledningsplats på annat ställe eller flytta till en annan plats utan avbrott i ledningsarbetet. Det ingår massor av datorer, radio och telefoner, förutom kontorsutrustning, bord, stolar, fordon och mycket mera. Om möjligt tar man plats inomhus, annars är det skogen som gäller. Då tillkommer tält, elverk och annat.

Den som håller reda på detta pussel är ledningsplutonchefen. Han ordnar transporter till rätt plats och ser till att ställa i ordning stabsplatsen. Han ser till att det finns någonstans att sova och äta.

Även staben kan komma i elden

Björn Lindgjerdet är från Örebro och har varit 12 år i hemvärnet. Nu är han i Enköping på stabsövningen Geltic Bear. Han var tidigare chef för en vanlig stridande pluton, men är sedan två år ledningsplutonchef i Sannaheds hemvärnsbataljon, en annorlunda uppgift än hans tidigare. 

- Stor skillnad, säger han. Det handlar mycket om mat och potatis och sova. Här i övningshallen är allt i ordning, gruppcheferna får jobba med det de ska. Annars roddar vi med transporter och hela härket. Allt ska förflyttas, alla ska ha mat och må bra.

Som inte det vore nog ska han också förbereda för om man skulle bli angripen. Det ska finnas någonstans att ta skydd och någonstans att strida ifrån. Då kommer hans gamla kunskaper till nytta. 

-Vi har en stridsplan om det skulle smälla i skogen, säger Björn. Alla måste veta vad de ska göra om vi måste skydda vår position.

Bataljonspastorn har fullt upp

Gunnar Imberg är pastor i Värmlands hemvärnsbataljon. Han har också fullt upp. Hans uppgift här är delvis av skarp natur.

-Ja, vi har en beredskap för det som kan hända här med så pass mycket folk samlade, berättar Gunnar. I vår verklighetsbild ingår ju att vi ibland kan vara 500 personer med vapen och tunga fordon på oländiga platser. Det kan hända saker på väg till och från eller under de här övningarna. Detta ska vi vara beredda att hantera skarpt.

Det kan hända personer något under det krig man spelar med. Folk kan bli sjuka, skadade, rädda eller drabbas av personliga problem. Man kanske måste nå anhöriga med bud om vad som hänt. Det kan ske ett dödsfall eller en allvarlig olycka Man kan behöva krishantering med berörd personal.

Personalvård är en annan viktig del. Det ska ordnas olika saker, så att soldaterna får något annat att tänka på. Det kan vara friskvård, underhållning eller kanske att få komma till ett badhus.

-Sjukvårdsinsatser är viktiga, fortsätter Gunnar. Krisbearbetning, själavårdsinsatser, allt detta kan behövas. Sedan ingår i våra övningar att vi ska förbereda för det som skulle kunna hända på den platsen där vi övar för strid. Vi påminner varandra, utbildar varandra och har rutiner för det.

- I det sammanhanget har jag kontakt med den största organisationen vi har i Sverige för sådana här saker, nämligen Svenska kyrkan, och tala med deras representanter lokalt för att kunna agera, antingen spelmässigt eller för att något händer i verkligheten.