Morgonsolen skiner över örlogsbasen i Berga. Den här dagen gör våren sitt bästa för att få fäste men värmen kommer inte riktigt fram. Kanske beror det på att den starka vinden lurar ute bland skären? Vindstyrkan är 22 meter per sekund, västlig riktning och våghöjden är cirka två meter. För fartyget är det inga problem.
− Fartyget klarar mycket mer än besättningen, människan sätter gränsen, säger navigationsbefäl Fredrik Bertilsson under tiden han navigerar, oberörd av fartygets ständiga vaggande.
När smörgåsarna serveras vid 09.30 har besättningen redan varit i gång länge. HMS Visby behöver som alla båtar omtankte innan hon lämnar kaj och besättningen har att göra. Disciplin och ordning verkar råda, men att det även finns utrymme för skratt och glädje visar sig också.
Hotbilden går mot rött
Det finns tre hotområden: luft, yta och undervatten. Det motsvarar också väl indelningen på den del av personalen som hanterar det som sker utanför. Inom respektive område finns det tre hotnivåer: vit, gul och röd, där röd är högsta nivån. För besättningen är det dags att öva på att strida och uppträda i den högsta nivån.
Efter en tids strid ropas det ut i högtalarna att en helikopter lyckats få in två träffar på korvetten, en av dem på fartygets brygga. Medan HMS Visby bekämpar helikoptern faller styrbords utkik ihop skrikande i magsmärtor, i övningen simulerar han splitterskador och kraftig blödning i buken. Samtidigt finns en skadad någon våning ner och en prioritering måste göras. När väl hjälpen kommer i form av sjukvårdaren ombord , tillika kock, behöver patienten föras ner till mässen. Mässen är normalt en av fartygets två matsalar och kan vid behov omvandlas till en sjukvårdsplats. Att få en sjöman på bår nerför fartygets trappor och genom korridorer är en utmaning i den högre skolan. Allt är trångt och brant och för ändamålet finns en särskild sjöbår. För att höja graden av utmaning gungar fartyget kraftigt sidledes i vågorna en bit utanför Landsort.
Man överbord
Övningarna fortsätter att gå i ett och diskorökmaskinen som simulerar brand flyttas runt till nya överraskande platser. Matroserna svettas när de löser sina uppgifter, iklädda flamskyddande ylle. På väg hem till Berga överaskas besättningen än en gång när larmet går om man överbord. Fartygets nyaste matros Karl Ekestaf, här spelad av en livboj som kastas i vattnet, får agera otursman i behov av räddning. Luckan på sidan av korvetten öppnas och rättningsbåten, komplett med personal, skjuts sakta ut för att sedan sänkas ner i vattnet. En kort båttur senare är bojen åter ombord och Karl hade helt säkert klarat sig, blöt och något nedkyld men oskadad, om han faktiskt hade ramlat i vattnet.
Många moment har prövats under dagen och allt fungerar, men vissa delar kan hanteras snabbare och bättre. Konstigt vore väl annars. Delar av besättningen är ny ombord och för en medarbetare är det första dagen.
− Det här är drömjobbet just nu och jag ser fram emot att få komma in i rutinerna och bli en i gänget ombord, säger Karl Ekestaf.