En sommardag är Kanholmsfjärden fylld med segel och motorljud. Fredagen den 17 oktober är den 35 kvadratkilometer stora fjärden nästan tom.
Men inte helt. Något finns där.
Något som inte ska finnas där. Och detta noteras.
Några timmar senare, klockan 17.10 släpps nyheten om misstänkt främmande undervattensverksamhet i Stockholms skärgård. Under en vecka följs operationen dygnet runt av svensk och internationell media, ibland på första parkett i skärgården. En som fick besvara medias frågor vid presskonferenserna var Anders Grenstad, ställföreträdande insatschef. Och han var med och drog igång hela operationen.
– På fredagsförmiddagen gjorde en privatperson en observation i södra Kanholmsfjärden. När jag hade fått händelsen föredragen för mig, informerade jag ÖB. Då beslöts att vi skulle dra igång en underrättelseoperation över helgen.
– Normalt sett drar vi inte igång en sådan operation baserat på bara en observation, men liknande saker hade setts tidigare i år. Dessutom hade vi lätt tillgängliga förband i området. En marin övning hade just avslutats och en hemvärnsbataljon skulle öva i området. Sedan görs en ny observation på eftermiddagen, något som stärker oss i vårt beslut.
Uppmärksamhet – och ursäkt
På söndagen tar operationen en vändning mot en mer strategisk nivå, då en privatperson på Ornö ser och fotograferar något som kan vara en miniubåt. Därmed blir det konteramiral Grenstad som leder helgens tredje presskonferens. Då visas ett foto upp – ”jag fick loss det från säkerhetsgranskningen en knapp timme innan presskonferensen” – för att få in fler tips från allmänheten. På samma presskonferens visas ett sjökort upp med röda cirklar var observationerna gjorts. Problemet: fotot är inte taget där markeringen visar, utan någon distansminut bort. Därmed tvingas Anders Grenstad tillbringa några timmar med att be media om ursäkt för den felaktiga uppgiften.
– Det fanns eller finns ingen anledning för oss att placera markeringarna fel på sjökortet. Vad vi borde ha sagt var att observationerna vad gjorda i eller i närheten av de här områdena. Men det var mitt fel att det skedde. Mitt fokus just då låg på att kunna publicera fotot. Oavsett hur medietränad man må vara så gäller det att vara fokuserad när man står i direktsändning inför ett 40-tal journalister, i synnerhet som jag då visste mer än vad jag fick svara på.
Ett avgörande bevis
Så snart underrättelseoperationen blåsts av fredagen den 24 oktober inleddes ett intensivt arbete inte bara inom Must och av Försvarsmaktens underrättelsefunktioner, utan också med hjälp av andra myndigheter att analysera, bearbeta och ta fram en rapport över allt inhämtat material.
– Det har varit ett professionellt, myndighetsöverskridande arbete. Målet var att kunna presentera en första analys för ÖB så snart som möjligt. När vi kunde slå fast att en kränkning utan tvivel hade skett, informerades försvarsministern, statsministern och andra berörda parter, säger Anders Grenstad.
Den avgörande observationen gjordes av Försvarsmaktens egna sensorer. Den uppfyller de hårt ställda kraven för den högsta bedömningsnivån, bekräftad ubåt. Samtidigt är all information om ’hur, var och på vilket sätt’ kvalificerat hemligstämplad, då det kan avslöja Försvarsmaktens förmåga och kapacitet. Men ingen som fått veta vad den observationen innebar har tvivlat på dess vikt och värde, understryker Anders Grenstad.
– Den observationen kan inte ifrågasättas ens av den störste skeptiker.
Intressanta observationer
En vanlig vågbrytning eller kanske en kitesurfare: förklaringarna till det publicerade fotot har varit flera. Nu är det klarlagt att inte bara ett enstaka foto togs utan en hel serie, vilket gjort det möjligt att fastställa farkostens fart genom vattnet.
– Det sammantaget gör att den observationen uppnår den näst högsta klassificeringsnivån tillsammans med minst två andra observationer.
Det nästan 100 meter långa bottenspåret då? Ett spår av en trålare eller möjligen ett ankare, enligt av media tillfrågade så kallade experter.
– Någon trålning har inte skett i området. Och visst, det kan vara ett ankare. Om det väger sex ton, saknar kätting och är format som en ubåt, säger Anders och småler.
Han passar också på att ta kål på myten om att ubåtar inte lägger sig eller drar sig fram på botten.
– Det lärde vi oss redan på 1980-talet, att miniubåtar har en förstärkt köl för att kunna ligga på havsbotten och trycka sig fram. Det är inget konstigt. Våra svenska ubåtar kan också lägga sig på botten om det behövs.
Den tredje observationen gjordes av en person som bott hela sitt liv i skärgården. I det gråa morgonljuset kunde personen se en ljuskägla i övervattensläge, ett ljussken som några sekunder senare är under vattenytan följt av en mörk skugga under ytan. Mycket hade skärgårdsbon sett, men aldrig något liknande.
– Den observationen stämmer också exakt tids- och platsmässigt med en indikation hos en av våra sensorer som bara varande några sekunder.
Lagarbetet gav resultat
Allmänhetens iakttagelser och tips under underrättelseoperationen är en viktig del. Och i dag finns det något i nästan var svensks ficka som inte existerade under ubåtsjakterna för 30 år sedan.
– Dagens mobiltelefoner är fantastiska. De tar bra fotografier, det går att avgöra var fotona är tagna och du kan stå långt ut i skärgården och rapportera direkt, säger Anders Grenstad.
Han vill ändå lyfta fram några andra som direkt avgörande i operationen och dess eftermäle – Försvarsmaktens personal.
– Det har varit ett lagarbete från ÖB genom hela Högkvarteret ut till varje sjöman ombord på fartygen, till varje soldat som legat och observerat på öarna. Trots att vi inte övat på de här sakerna på många år så har vi gjort så många rätt. I dag har vi färre sensorer än på 1980-talet men de vi har håller högre klass.
Resultatet av underrättelseoperationen fortsätter nu att bearbetas, allt för att se vilka kompetenser som behövs och vilka omprioriteringar som kan behöva göras.
– Det som presenterades den 14 november var en första rapport. Analysen av alla observationer fortsätter. Det finns fortfarande intressanta detaljer att titta närmre på, detaljer som tillsammans bara kommer göra oss säkrare i vår bedömning, säger Anders Grenstad.
Fotnot: Den här texten publicerades först i Försvarets forum, nummer 6, 2014