Mörkret sänker sig över den somaliska nordkusten. Fiskebåtarna som dröjer sig kvar utanför hamnen i en liten somalisk by har tänt lyktor för att se när de tar upp de sista näten. Snart ska fiskarna också bege sig hem för natten. Någon distansminut bort ligger två mörka skuggor tysta i vattnet. De har legat där i flera timmar. Det är de två svenska stridsbåtarna som genomför ett spaningsuppdrag i området. En stridsbåt är ett vanligt inslag i den svenska skärgården men det är en mer ovanlig syn utanför Somalia. Det är första gången som Stridsbåt 90 används på riktigt i internationell tjänst.
Förste sergeant Erik Utterström är chef för stridsbåtsenheten i ME 04. Han har tjänstgjort vid Amfibieregementet sedan värnplikten och övat med flera nationer i Stockholms skärgård och utomlands.
‒ Sverige har övat med stridsbåtarna i utomlands flera gånger, till exempel i Nederländerna och Storbritannien. Det finns en hel del erfarenheter från svenska tester och från de länder som har köpt stridsbåten och utifrån det har vi dragit flera slutsatser som vi har nytta av här, säger Erik.
Stridsbåtarna används av flera länder och även i betydligt varmare klimat och därför är de väl förberedda för att användas i Adenviken och Indiska oceanen.
Stridsbåten är en resurs som kan användas i flera olika typer av uppdrag eftersom den är både lättmanövrerad och snabb. I Operation Atalanta är den svenska uppgiften att bemanna båtarna med förare, skyttar och tekniker men faktum är att den svenska amfibieenheten har bredare kompetens i allt från spaning till bordning. I det här fallet är spaningskompetensen avgörande och därför finns personal från Kustjägarkompaniet representerade.
‒ Förutom spaning är vi beredda att understödja andra enheter med bordning. Då tar vi ombord nederländsk personal som kan borda ett annat fartyg från stridsbåten, säger Erik.
Det dagliga och det intressanta
I dag genomför de ett spaningsuppdrag utanför hamnen. Syftet är att skaffa sig en uppfattning om levnadsmönstret hos befolkningen i byn och se vad som egentligen händer. I flera timmar ligger stridsbåtarna utanför hamnen och observerar.
‒ Det var mycket aktivitet. Det är en liten by sett till antalet byggnader och de flesta liknar övergivna industribyggnade. Det var däremot ganska mycket folk i rörelse. En hel del båtar som rörde sig in och ut ur hamnen och framför allt mycket fiskare. Mycket var som jag hade föreställt mig men det tar ett tag innan man lär sig se skillnad mellan den dagliga verksamheten och det som är intressant för oss. Fiskarna i området tog notis om oss och det var en nyhet för de flesta att vi kom förbi men det var ingen som uppträdde nervöst, säger Erik.
En ensam skiff är rör sig mot en av stridsbåtarna. En soldat ur besättningen kliver ut på däck för att möta skiffen som befinner sig en liten bit bort. Det blir ett kort möte. Besättningen på den lilla skiffen är nyfikna på vad den svenska stridsbåten gör utanför byn. Den svenska soldaten förklarar snabbt att de tillhör EU Naval Force med uppdrag att förhindra sjöröveri och väpnade rån till sjöss – inget annat. Soldaten får ett kort tack till svar. Kort därefter styr den lilla skiffen tillbaka in mot land.